Stora saker och små saker
I en stressad situation flyger tankarna genom huvudet utan att man har en chans att sortera dem. Stora och viktiga saker blandas med små och oviktiga och allt får samma utrymme i hjärnan. Jag behöver någonstans att bo (väldigt viktigt) och jag funderar på hur vi ska dela upp kryddorna mellan mig och Martin (väldigt oviktigt). Jag kommer hem sent och några gubbar sitter inne i våran entré och röker och jag orkar inte bry mig alls, samtidigt som jag bryr mig om att hålla på och krångla med telefonoperatör (varför inte bara vänta till sen, när saker lugnat ner sig?)
Koka vatten
Lägenheter flyger in och ut ut mitt huvud. I onsdags var jag och tittade på en andrahandslägenhet i Majorna. Kanske lite dyrare än bäst men helt ok. Och i går, torsdag, kollade jag på en bostadsrätt i behov av total renovering... Och allt ska bestämmas med en gång. Budgivningen startar nu och är du fortfarande intresserad och nu genast måste jag veta vad jag vill. Jag som är Sveriges största velpanna... Och dessutom har jag fått ett erbjudande på en stor, billig tvåa i bortre Angered...
I går kväll kokade hela min hjärna och stora delar av kroppen över av alla tankar som flög in och ut och genom skallen. Och runt runt runt och hit och dit. Köpa lägenhet är stort. Men kanske bra? Andrahanden kanske är bra... eller för dyr, det är ju bara en etta ändå? Men hyresvärden verkade ju ok? Men tvåan är ju billig... och ligger i utkanten av stan och jag gillar ju landet... MÅ sade att det var fint i Angered ju? Kan jag låna så mycket, har jag råd med det? Vill jag ha den? Vad vill jag egentligen? Tänk om jag hittar nåt bättre och så har jag redan skrivit på för något annat? Förstahandskontrakt är ju bra?
Äntligen
Jag tog den, andrahanden. Jag sket i ett renoveringsprojekt som kanske ändå aldrig skulle bli bra och tog andrahandslägenheten. Och jag sket i en lägenhet som ligger tre kilometer från spårvagnshållplatsen. Det kändes bra med hyresvärden och läget var bra och ja, helt ok. Klart att det skulle kännas bättre med en förstahands men ja, det är ju så lätt att få. Inte.
Tog och tog, jag fick den. Yes yes yes, det blev jag som fick den. Han sade att han gick på magkänslan när han valde hyresgäst och då blev det jag. Kan man tänka sig...
Men så skönt. Så skönt att inte stå på gatan nästa vecka. Så skönt att kunna flytta sina saker rakt in i nästa lägenhet. (I och för sig har jag redan kört en massa saker till Sällstorp men det är väl lätt att flytta dem igen...)
Inte än
Jag köpte ett månadskort för kollektivtrafiken idag. No more tjuvåkning, nu ska jag bli snäll. Eller ja, jag vågar inte tjuvåka varenda dag till jobbet... Och hon frågade hur gammal jag var och jag sade tjugofem av vanan. Men jag är inte det än. Faktiskt. Jag är tjugofyra, bara. I en vecka till...
Nu ska jag sova och imorgon är det lördag. Det är det en gång i veckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar