Efter regn så kommer det solsken!

Det är väl dags att jobba heltid igen kanske, snön är borta och det börjar växa i jorden igen. Det kan ju vara bra, inkomst är ju alltid bra att ha när man planerar utgifter. Som elpiano.

Men inte var det något vackert vårväder som mötte mig när jag nu kom tillbaka till jobbet. Det har strilat mer eller mindre hela dagen, sådär så att det rinner längs hårbotten, sådär så att det till slut tränger in även i mina superbraiga kängor. Hu. Men efter regn så kommer det solsken, ikväll kom det en liten liten glimt av solen. Trevligt. Trevligt också med långa ljusa kvällar. Snart är det sommar.

Snart är det i alla fall vitsippevår, jag såg små hukande vitsippor på två ställen idag. Mmm... snart.

Stora karln

Jag tror att Kalo håller på att bli könsmogen. Han är fem månader nu så det är ganska tidigt, men å andra sidan har jag hört att små hundraser blir det tidigare. Han har börjat småkissa lite här och där. Först undrade jag om han hade nåt fel på blåsan så att den inte tömdes ordentligt när han väl kissade, men nu har kissandet blivit lite mer riktat. Han nosar på något en stund och kissar sedan. Men han har inte lärt sig lyfta på benet än så det hamnar ju en bit ifrån själva hotspoten så att säga.

Så idag kissade han på sin första gravsten (för jag tror inte det kommer bli den sista), försökte sikta på en mur (kan ju vara lite svårt när kisset kommer ut mitt på magen och man inte lärt sig lyfta på benet), han försökte även sikta på en stolpe men visste nog inte riktigt hur han skulle tackla den, han gick några varv och nosade och försökte komma åt, men det hamnade jämte till slut ändå.

Det har ju inget med könsmognaden att göra, men det går bättre och bättre med koppelträningen också och det är väldigt roligt. Promenaderna blir så mycket roligare då. Även om vissa metrar fortfarande blir mer nötta än andra, och när vi träffade taxen Vera var det med stor ansträngning han till slut kunde sitta och titta på mig, innan han fick leka. Men det gick till slut. Så nu sover han som en stock i sin korg. Det känns nästan taskigt att vi ska iväg igen nu, till Martin en stund.

Bilden är från februari, när Kalo fortfarande var ung och oskyldig.

Nytt rekord

Jag undrar om man kanske skulle börja blogga på natten. Förra inlägget skrev jag 03:06 som synes, inatt. Och tjoho vilken fart det blev på trafiken, 140 sidladdnignar redan nu (12:30)! Men då var de flesta mellan 03:17 och 04:21, alltså strax efter att jag uppdaterade bloggen. Tyvärr var ju de flesta från länder där klockan inte var just halv fyra på natten, så av alla de som hamnade på min blogg kan väl knappast någon läsa den. Det var mest USA och Kanada, men även lite Indien och Filipinerna och sånt.

Så frågan är ju om det verkligen är så roligt med alla dessa sidladdningar. Då är det kanske roligare med de få läsarna som kan förstå bloggen och som kommer tillbaka. Och som, vad jag vet, jag inte har en aning om vem de är. Och för den delen de som jag vet vilka de är, som också kommer tillbaka. Tack för att ni läser, det känns hedrande!

va fan e ja nånstans?

11:ans nattvagn, på väg hem från bror G efter en ost- och vinkväll efter en konsert med kusin A:s band:

-King Charles?
-Cavalier.
-Jaja, Cavalier, ja. Fin hund.
-Jo

osv osv (Hur gammal e den, fin färg, e han trevlig, jag har också haft hund, när jag var gift, osv osv)

-Nu kommer jag inte hinna men jag skulle vilja berätta om en gång. Jag kör lastbil, serru, så hade jag vart och lastat i Malung i Dalarna. Alldeles vid gränsen till Dalarna. Och skulle ner till Spanien. Jag kör i hela Europa, serru, jag har kört i sexton år. Jo, så träffade jag en varg och det var det häftigaste jag vart med om. Men det hinner jag inte berätta om nu för nu ska jag gå av. Ta hand om dig nu.
-Du med.
-Och ta hand om hunden också
-Ja då.

Han går av på Mariaplan

-Va fan e ja nånstans?!
-Mariaplan

Han står kvar och nickar tills dörrarna stängts och vagnen börjar röra på sig.

Varning för inflammation

Jag var och kollade på pianon idag. Grymt roligt var det. Gick till en musikaffär och gick till pianoavdelningen och kollade runt lite, klinkade lite på några olika pianon för att se. Men feg som jag är så vågade jag ju inte sätta mig eller spela särskilt högt. Ehm, hur ska man då kunna veta hur de låter eller hur de känns? Ibland tänker jag att jag borde inte vara så feg.

Men så kom det fram en expedit (eller vad de nu kallas i en musikaffär, en som frågade om jag behövde hjälp iaf) och jag frågade lite lagom flummigt Jo eh jag skulle vilja titta på elpianon eh jag vet inte vad jag vill ha eh eller behöver ha eh eller vad som är bra eller eh? Hur länge jag spelat? Eh... tänka tänka ... länge.

Så fick jag mig en genomgång av några olika Yamaha och ett par Roland-varianter. I en prisklass mellan 10.000 och 22.000. Det för tio var egentligen lika bra som det för tjugotvå men hade inte lika bra högtalare inbyggda, men det kunde man lösa antingen genom att "lira med lurar" eller köpa lösa högtalare. För ett par tusenlappar. Det lutar nog åt det...

Det för 22.000 var iofs väldigt snyggt. Svart högblank lack, precis som en flygel. Najs! Om man istället valde fejkträ kostade det bara 18.000, kanske lite bättre. Det var det som hette Yamaha CLP240. Det fanns även CLP220 och 230, men de skulle tydligen inte ha lika bra klaviatur och sådär. Det som "bara" kostade 10.000 var ett P140, en annan modell, inte som en möbel utan som en eh... synth med tillhörande ställ. Likadant var det med Roland FP4 och FP7, inte så snygga men tydligen bra.

Så frågade han om jag ville låna ett par lurar och känna på dem i lugn och ro. Yes! Precis vad jag ville ha, fegisjag. I min egen värld innanför lurarna kunde jag spela och lyssna och känna bäst jag ville. Å andra sidan var det nån som inte alls behövde sin egna värld för att provspela utan spelade för kung och fosterland på några andra pianon, lite störande.) För att göra det lättare för mig provspelade jag inte ens CLP220 och 230, de som inte hade så bra klaviatur. De var ändå dyrare än P140:n. Oum! Så länge sen jag spelade piano! Jag provspelade ordentligt alla fyra varianterna och sen tack så mycket nu ska jag hem och tänka över det.

Det lutar åt det för 10.000, och kanske nån liten högtalare till det. Vi får se. Men klart, om nån känner för att sponsra så köper jag ju hellre flygelsvartblanka pianot för 22. Nån som känner att den har lite pengar över?

Kände när jag väntade på vagnen hem att handlederna kändes. Inte värkte, men kändes. Så om jag nu köper mig ett piano så får jag nog passa mig så jag inte förstör mig det första jag gör...

Simons cat

Let me in



Cat man do

Jo, så gillar jag skor också...

Det finns några saker jag inte kan få nog av, saker som jag inte behöver men köper ändå, för just en sån har jag ju inte. Det är till exempel burkar. Man kan aldrig få för många burkar, eller förvaringssaker kanske. Lådor går också bra, askar, plåtburkar, glasburkar, krukor, kakburkar, små kartonger, you name it.

Och så gäller det skor! Sandaler, pumps, låga skor, mera sandaler, ballerina, stövlar. Tyvärr är juen genomsnittlig sko oftast dyrare än en genomsnittsburk så jag har inte sååå många. (Bara två bananlådor i senaste flytten och då slängde jag ändå två par. Faktiskt slängde. Eller skänkte snarare...)

Det finns en stor skodesigner som heter Manolo Blahnik, som också gör fantastiska illustrationer av sina verk. Jag tror att jag hellre skulle äga en av hans illustrationer än ett par av hans skor. Men det kan jag nog bara drömma om, om inte jag skulle bli snuskigt rik av någon anledning... Och om jag nu ska köpa mig ett elpiano så blir sko- och konstbudgeten ännu mindre :( Jag får nöja mig med att kolla på skor på bilder. Hittade den här trevliga sidan, med bra bilder så att man blir riktigt riktigt sugen...