Hotelliv

Jaha, så sitter jag här på mitt hotellrum och surfar på allt jag kan komma på. Det har blivit kläder, hattar, bloggar, historia, humor... ja, lite av varje helt enkelt. Jag läste ut första medhavda boken, Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling, och orkar inte riktigt börja med en ny. Men snart har jag surfat sönder ögonen så jag får börja på nästa. Det är Fröken Smillas känsla för snö av Peter Höeg, två Peter, intressant. (Den senare boken har jag hittat i soprummet, det är en liten skattkammare där jag har fyndat lite porslin, några böcker och en taklampa.)

Mitt hotellrum är stort och fräscht, jag har en dubbelsäng med vita satinlakan och fyra kuddar i. Badrummet är vitkaklat och mycket fräscht. Det är en halvstor frukostbuffé på morgonen och lunch och middag får jag ersatt från Lectra sedan, om inte jag äter på hotellet, då sätter jag det på rummet. När jag kom in i rummet stod TV:n på med en välkomnande text med mitt namn.

Det känns som att vara med i en film eller som ett liv som bara existerar för några få. Såna som alltid varit väldigt avlägsna. Nu är jag mitt i det. Jag har en sån där kabinväska på hjul och en laptopväska, eftersom jag är så oerhört viktig. Snart får jag väl inhandla lite kläder till min power-dressing-garderob. Kavajer och skjortor och snäva kjolar. Klackskor som är mer bekväma än fina. Scarfsar som matchar örhängena, som är lagom diskreta och lagom feminina. Inget blingbling iaf. Kanske en tunn guldkedja om halsen.

Eller inte.

Jag är nog hellre bara jag. Jag är hellre hemma. Jag är hellre med Linus och Kalo än med viktiga personer. Jag sitter hellre och dricker vin i en park än dricker automatkaffe på ett kontor. (Inte för att jag dricker kaffet, men ändå) Även om kontoret är i Bryssel eller Bordeux eller whereever.
Men snart är det nog inget särskilt med detta heller, det kommer bara var jobbet. Resorna ingår i jobbet, laptopen och väskan ingår i jobbet, hotellrummet ingår i jobbet. Men powerdressingen ingår inte. Så det så.

Livliga drömmar, jorå...

Fragment utan ordning:

Jag red på en häst undan en typ som tvingade mig till slaveri på facebook (farmville?) Så till slut fick jag gå till receptionen och säga till att endast mamma och pappa och min pojkvän (som jag hade träffat i Thailand) skulle få kunna se mina statusuppdateringar. Allt för att inte den elaka typen skulle kunna tvinga mig att göra vad det nu var...

Och så smet jag undan in på Nk/Nordstan/annat varuhus och kom direkt in i en möbelaffär. Eller klädaffär med cawboysaker. Eller möbelaffär. Med stooora soffor, i cowboystil. Jag gick vidare in i affären och kom till biljardrummet, väldigt flådigt och i 1800-talsstil. Alldeles för dyrt i vilket fall. Gick vidare genom någon gång och kom ut i biosalongen. Den mindre varianten. Kom sedan ut i den stora salongen genom ett litet hål. Båda var ju alldeles för dyra för att köpa, men det var ju roligt att se. Röda sammetssäten och vip-bås och allt. I den stora salongen var det några från Veddige som letade efter något.

Jag och Kalo och pappa och Baloo sprang vidare och hittade våra hästar och red mot Sällstorp för vi skulle köpa gammelmorbrors hus. Det dumma var att det inte gick att låsa så gammelmorbror skulle komma efter oss.
Jag tog en dusch och smorde in mig med vit lera. När jag kom ut ur duschen var gammelmorbror arg, för det hade bara kommit in 40.000 på kontot. Huset skulle kosta 1 miljon. Så tills huset var betalt skulle den som hade bjudit högst få ha det. Det var en annan kompis. Han skulle nämligen köpa så mycket han kunde från vår släkt, för hans egen släkt hade inga sommarställen, sade pappa.

Så var det plötsligt så att vi befann oss på ett sjunkande skepp och alla skulle behöva ta sig över till det andra skeppet. Och där satt kompisen och erbjöd plats. Men i vattnet mellan skeppen fanns det en elak krokodil. Och någon hoppade i och slogs med krokodilen medan alla kunde gå i säkerhet på det osjunkande skeppet. Men när alla var i säkerhet och krokodilen var släppt och borta så saknades hästen/kalo/ett tuggben. Jag blev väldigt ledsen, men sen visade det sig att den/det gömt sig i ett fack bara.


Och inte nog med detta, det var lite dröm före med oklar handling. Den inbegrep ett kompispar på besök, någon slags spel, foton tror jag, och lite av varje. Kanske bajs, kanske sex, kanske allt eller inget.

(går)Dagens rätt: Lax på rabarberbädd med pesto- och räkpasta

Igår hade jag min första lediga vardag. Najs. Sov till alldeles för sent, åt frukost länge, fixade lånekort på biblioteket och lånade en bok, fikade, fikade mer, skulle åka hem och hämta Vally. Och hoppsan så var klockan visst fyra och jag skulle ha mött Linus med pappa i stan. Min hjärna var alldeles inställd på sköldpaddan så jag tänkte att det var luuuugnt. Typiskt. Så missade jag en god middag och trevligt sällskap.

Jag fick roa mig med Vally och Kalo istället och laga min egen mat. Men det råkade vara en av de där happy moments när maten blev godare än någon kunnat gissa. Det kan också bero på att jag hade så himla mycket av den rätta kryddan... Jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av mitt "recept" (hitte-på, som vanligt):

1person (drygt) (eller en ännu hungrigare person än vad jag var)

1 portionsbit lax
1 ganska stor stjälk rabarber
salt, peppar
gräslök, dill, persilja
citronolja (olivolja med citronsmak)

Skala, skiva och lägg rabarbern i en form. Lägg laxen ovanpå och täck med örterna och salta och peppra. (sådär lagom mycket) Ringla oljan över. (jag hyvlade parmesan över också, men det var ingen hit, hoppa det)

pennepasta
ca 1/2 dl riven parmesan (här däremot var den tipptopp)
1 klick pesto
1 slatt olivolja
salt, peppar
skal och saft av en lime
en näve skalade räkor (såna man skalar själv är godast, tycker jag)

Tja, inte så svårt. Koka pastan, blanda allt. Mums filibaba.
Och en grönsallad till detta utan dressing dock, det räckte med klafset på pastan...

Well, inga superdupergrejer egentligen, men så vansinnigt gott när man var lagom hungrig. OCh rabarber under lax var faktiskt jättegott!

Lycka till!

(Bilden visar en annan rätt som blev sådär väldans god. Pga mycket av den rätta kryddan och ett viss mått humor.)

Förändringar

Jag står inför en förändring i mitt liv, på ett bra sätt tror jag. Det är tre ynka dagar kvar i skolan, tre-två-ett och så är jag arbetslös i tre dagar. Sedan blir det Paris och Linus på heltid i en knapp vecka och sen, sen ska ni få höra. Sedan börjar jag på Lectra, i Belgien! Jag får flyg och hotell och någon kommer och hämtar upp mig på flygplatsen och jag känner mig som någon i en film. Där ska jag vara i en och en halv vecka och lära mig en massa saker, innan jag börjar i Borås. (Där tog filmen och glamouren slut.)

Förändringen i mitt liv då? Det är ett riktigt jobb. "Riktigt". Eller alltså, nu ska jag faktiskt kunna något, jag har sökt och fått ett jobb för att jag har en utbildning och sådär, inte för att jag råkar söka bara. (Men! Det är inget fel på "okvalificerat" jobb heller. Jag har trivts och varit väldigt nöjd med sånt jobb också.) Jag har en chef som pratar engelska och ska kunna massa saker.

Well, förändring nummer två. Var hos en läkare idag och nu ska jag få ny medicin (varför glömmer jag mellan varje gång hur det stavas. medecin-medicin) så nu ska jag blir mindre trött. I hope.

Nu ska jag ut och äta med klassen, huhu, sistaste skälvande dagarna.

Flamingo och kurs, Flamingokurs?

för nästan precis ett år sedan blev syster e kär i Sture.

min klasskompis blev lite avundsjuk på syster e som hade en Sture. men jag tror att syster e hade velat ha en flamingo på jackan också...

Nu kan jag allt.
Eller ja, snarare: nu vet jag att det är så himla mycket jag inte kan. Men jag kan i alla fall lite mer än innan. Något snabbkommando här och någon funktion eller icke-funktion där.

Känns konstigt att jag ska lära ut det där till någon annan. Känns också lite läskigt att jag nu är anställd för något jag påstår att jag kan. Något de tror att jag kan i alla fall. Nu kommer min visa-nu-att-du-är-bäst-instinkt fram, den är bra och drivande men också en samvetsdjävul. Kunde du inte gjort det lite bättre? Nu är du lat/tråkig/dålig? Du kan bättre!

Jag vet att jag är bra, men den där instinkten säger att jag måste göra mer. Hela tiden.

Men det blir nog bra. Jag har frågat om jag får ha Kalo med där, de skulle prata om det på ett möte på måndag. Hoppas hoppas. Kalo och jag på pendlartåg till Borås.

Tillskärarakademins visning 2010

Blusen Gunilla och byxan Sara på modellen Gullan

Klänningen Annette på modellen Sara

Blusen Birgit och kjolen Elsa och hatten Hatten på hattenfnatten

Toppen Julia och kjolen Rut på modellen Sara

Tack till mina söta modeller!
Tack till alla ni som kom, så roligt att ni var där. (Ni som inte kom var lata, snåla eller hade en bra anledning, men missade i vilket fall årets händelse. typ.)
Tack Linus! Det är för övrigt han som tagit bilderna. I raw-format. Nota bene. mhm.

Vem är detta?

Nu är visningen över och jag är totalslut i hjärna och kropp. Fast jag blev sugen på att träna idag, har varit lite för lite av det nu. Man blir så skönt hungrig av träning. Nu är man bara tom på nåt konstigt vis, slapp och sliddrig av hunger. Om man har tränat blir man hung-rigg! Och kroppen är slut på riktigt. Musklerna är mjukömma.

Idag har jag varit i Borås på grundkurs i Modaris. Jag kunde nästan alltihop redan, men blev ändå jättetrött. Men det kan ju bero lite på att jag försökte anstränga mig att komma ihåg namnen på de jag träffade och lära mig hur man lär ut, jag ska ju ändå göra det sen... Det känns bra iaf, med att jag ska börja där och så.

Dock kändes det inte bra att köra bil dit, var alldeles för trött, det blir till att skaffa pendlarkort. Sova på tåget...