Hotelliv

Jaha, så sitter jag här på mitt hotellrum och surfar på allt jag kan komma på. Det har blivit kläder, hattar, bloggar, historia, humor... ja, lite av varje helt enkelt. Jag läste ut första medhavda boken, Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling, och orkar inte riktigt börja med en ny. Men snart har jag surfat sönder ögonen så jag får börja på nästa. Det är Fröken Smillas känsla för snö av Peter Höeg, två Peter, intressant. (Den senare boken har jag hittat i soprummet, det är en liten skattkammare där jag har fyndat lite porslin, några böcker och en taklampa.)

Mitt hotellrum är stort och fräscht, jag har en dubbelsäng med vita satinlakan och fyra kuddar i. Badrummet är vitkaklat och mycket fräscht. Det är en halvstor frukostbuffé på morgonen och lunch och middag får jag ersatt från Lectra sedan, om inte jag äter på hotellet, då sätter jag det på rummet. När jag kom in i rummet stod TV:n på med en välkomnande text med mitt namn.

Det känns som att vara med i en film eller som ett liv som bara existerar för några få. Såna som alltid varit väldigt avlägsna. Nu är jag mitt i det. Jag har en sån där kabinväska på hjul och en laptopväska, eftersom jag är så oerhört viktig. Snart får jag väl inhandla lite kläder till min power-dressing-garderob. Kavajer och skjortor och snäva kjolar. Klackskor som är mer bekväma än fina. Scarfsar som matchar örhängena, som är lagom diskreta och lagom feminina. Inget blingbling iaf. Kanske en tunn guldkedja om halsen.

Eller inte.

Jag är nog hellre bara jag. Jag är hellre hemma. Jag är hellre med Linus och Kalo än med viktiga personer. Jag sitter hellre och dricker vin i en park än dricker automatkaffe på ett kontor. (Inte för att jag dricker kaffet, men ändå) Även om kontoret är i Bryssel eller Bordeux eller whereever.
Men snart är det nog inget särskilt med detta heller, det kommer bara var jobbet. Resorna ingår i jobbet, laptopen och väskan ingår i jobbet, hotellrummet ingår i jobbet. Men powerdressingen ingår inte. Så det så.