Ingenting alls

Jag sitter fortfarande här och gör ingenting alls. Det vill säga sitter vid datorn och slösurfar runt. Jag hittade till exempel den här gamla filmen.



Det är det legendariska ryska konståkningsparet Ludmila Belousova och Oleg Protopopov som vann en massa medaljer i mitten på sextiotalet. Tydligen var det de som införde en mer konstnärlig riktning i sporten. Inte så många våghalsiga lyft och hopp, men vackert vackert. De är lite coola ändå, när de var 50 och 53 år gamla åkte de såhär, och 72 och 75 år gamla, förra året, åkte de fortfarande såhär bra. Så skulle jag också vilja kunna göra vid sjuttio plus.

Jag har ett lite hemligt intresse för konståkning. Det är dödstöntigt och inget jag skulle skryta med. Men jag faschineras av det. Av det vackra i det. Jaja, det är förmodligen inte så många som delar min vurm ändå...

ARRRGGH!!

Alltså. Jag är ju trött på det här nu, att jag är så trött och inte orkar göra nåt. Det står en massa disk i mitt kök, jag behöver tvätta. Jag vill göra saker, träna, sy, spela piano, träna med Kalo... och vad blir det? Ingenting alls.

Men jag orkar inte ta tag i nåt.

Fast. Jag har varit i Sjöbergen och gått idag. Jag tvingade mig. Jag vet ju i min hjärna att jag mår bra av det, jag vet att Kalo mår bra av det, bara jag kommer iväg. Så jag tvingade mig. Hela tiden fanns i bakhuvudet tanken att "du kan vända, det är inte försent att vända, du kan gå den vanliga lilla rundan, du kan vända nu" men jag stålsatte mig. Arrrrgh!

Och det var ganska gött. Kalo var lite nervös i skogen, men det roliga vägde nog upp.

Nu ska jag försöka diska. Arrrgh!!!

Så det är såhär det går till

Time Warp - Dog Drinking - video powered by Metacafe

Jävvlarrr!!!

Jaa, då kommer de utlovade bilderna... ehm. Jag kommer inte visa mig i den här frisyren så this is all you get. Men vi tar det från början.

I fredags morse vaknade jag med det här håret. Långt långt långt och blont blont blont.

Och i fredags kväll kom jag hem med det här håret. Kortare och mörkare än innan utan att vara kort och mörkt. Frisyren känns helt ok, ungefär som innan fast kortare. Lite uppklippt och inte så slitet. Färgen däremot... alltså, det beror nog på min tidigare blekning, men det blev liksom lite grått. Råttfärgat eller nåt. På bilderna ser det nästan ännu värre ut...

Så kom då lördagen. Jag vaknade som jag somnade (konsigt vore det ju annars) men så fort jag kommit till studion får jag sätta mig i en stol och så börjas det dra. Små, små slingor krullas upp på små små nålar, ni kan tänka att det tar tid. Men det var några stycken som gjorde deet. Som mest var det tre stycken som drog i håret på mig (samtidigt som en fjärde tjej sminkade mig). I väntan på att få visas upp och bli stylad drogs senare de där nålarna ut, med följande resultat:

Och efter ytterligare dragande (försök kamma isär de där välsprejade och tokplattade lockarna om ni kan) blev jag den skönhet jag är i kväll:


Det ni. Önska mig lycka till när jag ska reda ut det här...

Doh

Jag blir så trött.
Alltså, jag är så trött och så får jag medicin och om det är den, men jag är jättejättetrött nu. Igår gick jag och lade mig vid nio och sov och sov och sov. Jag kan ha vaknat till lite av att Kalo var uppe och gick, men jag vet inte, jag sov ju. Men jag vaknade definitivt av ett lite porlande ljud som jag känner väl igen, men lyckligtvis inte hört på länge. Kalo kissade på golvet.
Jag blir så trött. Då var klockan halv åtta tror jag och jag hade alltså sovit mer än tio timmar, ändå är jag dödstrött. Stackars Kalo. Fast han drack jättemycket innan vi gick och lade oss så han får väl skylla sig själv, eller nåt.

Idag har jag varit och blivit klippt och färgad i håret. I morgon skall jag dit och få afro (!) och visas upp. Spännande. Jag gillar det bättre som det är nu tror jag. Lite kortare och lite mörkare än innan. Ni får se bilder sen.

Make my day

Jorå så att eh... är det nån som vill gå på operan?

När något tvingar en att göra saker som är roliga är det bra. Alltså positivt tvång då. Som att jag sagt att jag ska vara hårmodell i morn, plus att systers kompis också ska dit, då kan jag inte bara stanna hemma. Vilket förmodligen är det jag känner för när det väl blir i morn.
Eller när jag nu köpt typ för hiskeliga summor som jag tänkt sy kläder av. Det blir lite svårare att låta bli då. Lite. Än så länge har det blivit en klänning av de sju plagg jag tänkt mig. Men det kommer väl. (Förresten, är det nån som har ett ångstrykjärn som jag kan låna ett tag?)

Så jag tänkte att om jag köper en massa biljetter till operan så måste jag helt enkelt gå. Och jag tycker ju det är roligt att gå dit. Det fina är att man kan köpa ett abonnemang, så blir det billigare per biljett. Och det ännu finare är att om man är under 26 (vilket jag är ett litet tag till) så får man det till halva priset.
Jag funderar på det som heter Ditt Val. Man får fyra biljetter till valfria föreställningar, passar mig bra för inga av dom andra abonnemangen var nån höjdare tyckte jag. Jag vill se Mozarts Requiem, Katja Kabanova och Askungen och nån mer...

Så, är det någon mer som vill? Eller som kanske vill gå någon gång? Kolla själva och se...

Lugn

Mina skor undrar om inte jag kommer snart, dom vill gå nu...

Asså, det är inte så farligt. Ni behöver inte vara oroliga för mig.
"Lätt eller medelsvår depression" sade hjärndoktorn och sjukskrivning på 50% i fyra veckor till att börja med, det kommer bli bra. Och så sån där medicin med fler biverkningar än inte biverkningar.

Mest är jag bara trött. Och trött på att vara trött.

Men nu skall jag vara ledig/sjukskriven torsdag och fredag. Såå skönt. Inte för att jag gjort något särskilt ansträngande idag, jag har stått på en stege ett litet tag, det är ju en anspänning för en höjdrespekterande människa som jag, men ändå är mina ben som mördeg och hjärnan instoppad i en alldeles för liten gummimössa. Så trött.

Nu ska det bli hår av i helgen i alla fall. Ser lite fram emot det, hoppas det blir bra. Hoppas jag orkar.