Kalosaknad och belgiska egenheter

Nu ska jag berätta för er om två saker.

Ett. Nattens dröm.
Inatt drömde jag att jag var i Hålt. Och Kalo var där och jag kastade en pinne till honom. Han sprang efter neråt gräsmattan. Men på gräsmattan var också två hästar och den ena ville också leka med pinnen som nu var en avgnagd majskolv. Åh, nu blir Kalo rädd tänkte jag när en så stor häst kom springande emot honom, han brukar ju vanligtvis bli rädd, bara det är en lite större hund som kommer.
Men han blev inte rädd, och hästen var så snäll och trampade aldrig ens lite på honom. Trots de stora hovarna och allt.
Jag saknade Kalo lite extra när jag vaknade och ritade en liten sakna-Kalo-bild i marginalen i mitt block med sidvis med anteckningar från senaste veckan.

Två. Belgien.
De är inte helt olika oss. Äter bröd och flingor och det där till frukost. Inga konstigheter med maten. Förutom picklade musslor och räkor. Fy hundan. Men chokladpuddingen! Vanligtvis brukar jag få lätta kväljningskänslor av chokladpudding, men den här smakade mörk choklad och var krämig och såg ut som marängsmet och åh...
De har också brödautomater, där man kan köpa bröd. Ungefär som en godisautomat. Karel berättade att de också hade såna väggar där man kunde köpa hamburgare och korv och sånt. Käckt. Det vore nåt för nattamatshungriga.
De gillar choklad, ja. Det är väl inget nytt, men de äter choklad på knasiga sätt. Strössel till exempel. Det har man på mackan. De tillhör också folket som inte har osthyvlar, däremot är det kanter på ostskivorna som måste skäras bort, så lite handpåläggning krävs ändå. (Smörgåspåläggning)
De envisas också med att använda azerty-tangentbord, så att man hänvisas tillbaka till stenåldern när man letade efter bokstäverna med pekfingrarna. Lyckligtvis fick jag en sten, förlåt, dator med qwerty-tangentbord. Dock utan åäö.
Man gillar pommes frites. Ätes gärna med majonnäs. Majonnäs kan man för övrigt ha på det mesta. Kanske även choklad. Den tillverkas i en fabrik som ligger jämte en sumpig kanal för vattennivåutjämningen inne i Gent.
De är tvåspråkiga, eller ja, de flesta jag råkat på pratar holländska, men alla kan också franska. Alla skyltar står på både franska och holländska. Och engelska och tyska. De har lika många sätt att uttala r på som man kan komma på. Rullande, skorrande, halsgurglande, isländskt. Och så uttalar de g som sj i sju. Så god morgon blir Sjutt Morrschen, login blir låschin osv.
Det är som en blandning mellan tyska och engelska och när de två språken möts blir det ett sje-ljud. Och alltihop uttalas med isländsk brytning. Det är ofta ganska lätt att hänga med på vad de pratar om, med lite tyska och engelska i bagaget. Men ibland förstår man inte ett skvatt. Det är kukrrr ischondrr krrr kuk. Mycket kuk.