Och så har det varit ett tag nu. Det var ju Umeå förra helgen, roligt men tröttande. Sen sov jag dåligt i veckan efter. Och sen var det after work på fredagen och jag sov dåligt. Och sen var det fotoutställning (bror G ställde ut på ett plank, tyvärr dog min kamera men jag fick en bild på fotografen himself iaf) på lördagen. "Ta det lugnt, du ser blek ut" sade mamma. Jaja. Så var det lite fest på kvällen. Roligt men tröttande. Och så var det lite surt på söndagen och så. "Du har inte diskat igen, hur mår du?"
Men nu har jag strängt sagt till mig själv att gå och lägga mig i tid i veckan och det verkar ha gett lite resultat. Jag har städat lite och diskat och så. Inte tvättat än, men det kommer väl...
Städningen var iofs inte så frivillig. När jag var på festligheter i lördags smällde Kalo i sig något hekto cashewnötter och dom skulle ju ut. Det konstiga var att de kom ut i fin korvform på söndagen och sen kom diarrén. På måndagkvällen. Jag var trött när jag kom hem från jobbet. Kalo var jobbig och ville ut igen, fast han redan varit ute och bajsat en massa. Och i sin iver att komma ut hoppar han upp i fönstret, ut ut ut, välter ner en krukväxt, åh Kalo vad gör du, vi ska gå ut, springa tillbaka till dörren, jag plockar upp krukväxt, jord på golvet, åh, vänder mig om för att gå till köket med krukan och där sitter Kalo och klämmer ut de sista dropparna... å-åh. Jag orkar inte! Så det blev dammsuga och torka golv och tvätta dörrmatta. Jag grät.
Efter en diarré får man mata måttligt ett par dagar, så att magen får hämta sig lite. Kalo blir hungrig och vill ha mer, men man får ta det lugnt och vara hård. Men han går och äter annat istället. Min tröja till exempel, fick han fatt på när jag diskade idag: (det har legat godis i den fickan nån gång tidigare)
Och raggsockarna från i vintras finns det inte mycket kvar av snart. (ser han inte lite mätt och belåten ut) Vad han gör med mina använda trosor skall vi inte prata om... snuskhund...Och så var det Kometsatans jävlarna på jobbet också. Jo, jag är ju vice vice lagbas nuråva. I drygt en vecka till, sen är det över tackochlov. Det innebär att jag typ har ansvar för området, inget jättejobb egentligen, men jag är (tydligen) av den oroliga sorten som målar fan på väggen för ingenting. Egentligen finns det inte så mycket att oroa sig för, jag kör de vanliga rundorna och de andra rensar ogräs, och så blir det lite extra annat också. Och det är det där lite extra annat som bekymrar mig. Så att jag får svårt att somna och får en liten orkan i magen på jobbet.
Och så tröttheten... så när jag varit på ett ställe och plockat skräp och skall signera att jag varit där och möts av: vad har du gjort då? plockat skräp. har du? ja. men du kom ju precis, jag såg när du ställde bilen ju, det var för en minut sen? ja, det tar inte så lång tid. jaha, när ska ni ta det där då? (pekar på lite lite mossa mellan några plattor utanför dörren) inte idag. nähä, närdådå? jag vet inte om det ens ingår i skötseln. jaha. (hon har till slut motvilligt plockat fram listan och räcker fram den) jag såg när du kom, jag såg när du ställde bilen här, m-hm. JAG SKA DÖDA DIG EN DAG KOMETFAN! sade jag inte. jag sade "tack" och räckte tillbaka listan och sen grät jag när jag kört därifrån. Igår frågade jag platschefen om inte han kunde pusha för att vi skulle kunna slippa skriva på den där listan, bara göra jobbet och sen åka. Han skulle se vad han kunde göra "kan ju inte ha en dålig arbetsmiljö osv osv" tack.
Men ja, idag har jag som sagt diskat, jag mår bättre nu. Nu skall jag ta det lugnt ett tag. Gå och lägga mig i tid, inte göra massa saker på nätterna, äta ordentligt (så gott det går, det är bra att det finns nudlar och makrill på burk. och frukt) och inte göra så mycket alls. Inta data sent på kvällen. Just det ja, inte data så mycket på kvällarna. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar