Om de skulle vara utrotningshotade och det nu till slut bara skulle finnas en enda kvar, så skulle jag gladeligen ha ihjäl den ändå. Jag pratar om getingar. Jag vet inte om det beror på att pappa hade bin när vi var små, så att man lite oftare än andra blev stucken av gulsvartrandiga djur, eller om det är en neuros jag har, men jag har väldigt svårt för getingar (och bin, men framförallt getingar). Jag kan aldrig slappna av när det finns en geting i närheten utan sitter/står liksom lite på min vakt hela tiden.
Och nu har det varit getingtider ett tag. Ok, lite bättre blev det när regnet och kylan kom, men innan dess! då var det för jävligt helt enkelt. Och att tömma en massa papperskorgar fyllda till bredden med getingar är ju sådär skoj då. Ok, kanske inte fyllda med getingar men i alla fall en tio tjugo stycken. Lätt. Men som sagt, lite bättre har det varit ett tag, men idag var det återigen varmt och soligt och då kom dom snabbt tillbaka, surrandes och flygandes och hotandes med sina ilskna gaddar. Och för att jag inte skulle kunna borsta bort den innan den hunnit sticka, tog den till knepet krypa-in-under-byxan-och-krypa
-omkring-tills-hon-märker-det-och-blir-så-nervös-så-
att-hon-bara-måste-röra-på-sig-HAHA-då-sticker-jag-!!!.
Jag dödade den jäveln väldigt mycket efteråt. Och alla hans kompisar jag får chansen till att döda dödar jag också. Gärna. Om det så är det sista exemplaret på jorden.
(Så yes, om jag fick välja på att bli attackerad av en svärm getingar eller en tiger (båda är ju gulsvartrandiga) skulle jag definitivt välja tigern.)
1 kommentar:
Jag håller med, e en getingjävel som har surrat mig framför näsan och bakom örat 3 gånger senaste kvarten. Har gått en hel bunt med varv i lägenheten nervöst letande efter det lilla aset. Hade jag haft vapen skulle jag slagit till. Nu ser jag den inte längre. Den kommer nog snart igen.
Skicka en kommentar