Nyår och så...

Jaha, så var det snart ett nytt år i almanackan, och det ska naturligtvis firas. Årets fest ska ha temat "vikingar" och det är naturligtvis de skäggprydda och råbarkade killarna i gänget som hittat på detta. Det är nämligen så att vartannat år är det killarna som fixar festen och vartannat år tjejerna. Och i år har vi tjejer förmånen att kunna komma till ett dukat bord med helstekt gris och mjöd och allt som hör därtill, eller ja, det kanske blir den gamla fläskfilén ändå...

Nåja, maskerad ska det ju också vara, och vad tänker man på när det är vikingatema? Jo, skägg, svärd, ringbrynja, hjälm med horn, sköld och en massa annat som är sååå kvinnligt. Eller nä, inte så värst kvinnligt. Inte alls kvinnligt faktiskt. Och vem var det som hittade på temat? Kvinnorna? Nej, de skäggiga och råbarkade männen. Eller ja, den samling pojkar utan vare sig skägg, bark eller mod i barm och kraft i arm som vi skulle kunna kalla för "männen"... (tveksamt)

Men tja, vad gör man, lägger en veckas tid på en tjusig vikingadräkt? Nä, man gör nåt helt annat... Det blir runsten av mig. En väldigt kroppsformad runsten... Alla råa och skäggiga vikingar får hålla till godo...

Nu ska jag leta upp lite runor att rista in i min runsten...

Musikhistoria

Jag återfann denna vackra symfoni av Brahms efter flytten och tänker att den kan jag ju inte hålla för mig själv. Lyssna på den, och lär er samtidigt lite om Johannes Brahms. Eller skippa historian och bara lyssna...



Å det värker i mina pianofingrar! Jag saknar pianot så enormt. Jag vet att det inte hade gått att flytta med och att någon annan nu är glad för det, men å vad jag vill spela! Tänk om det fanns någonstans dit man kunde gå bara för att få sitta vid ett piano en stund. Som ett runkbås fast lite annorlunda (förlåt den porriga liknelsen...)

Bara för att kunna rättfärdiga alla korkade saker jag gör

Varför ska man bara färga mandelmassan för? Så samtidigt som jag köpte karamellfärg till mandelmassan och majonnäs till mamma, köpte jag mig en hårfärg. Jag har funderat på det ett tag men inte riktigt vågat, men med systers e:s stöd tog jag mod till mig i julhelgen och raderade det sista av mitt intelligenta utseende.

Man kan också läsa om en viss Blondin som korsade Niagarafallen ett antal gånger. Jag tror inte han hade slagit igenom så stort i Sverige idag...

Det där med hund

Jo, så var det ju, jag hade spanat ur en kull valpar. Rätt ras och bra i tiden. Och sååå söta. Ringde och undrade om jag kanske skulle kunna... nähädå, de var tingade allihop redan. Typiskt! Men hon hade en kull till på gång så jag satte upp mig på kö för den. Jag var nummer fem i kön och med tanke på att det blivit åtta valpar i den förra kullen så kändes det ju lugnt. Det visade sig att det var fem valpar i magen på tiken. Och det visade sig att den sista valpen var dödfödd. Typiskt!

Så nu hoppas jag för allt jag är värd att någon av alla de som tingat valparna redan ska ångra sig så att jag kan få en av dem. De skulle tydligen bestämma sig nu i mellandagarna så jag bara hoppas hoppas hoppas och väntar på en telefonsamtal... åååoouuh! som jag hoppas!

013 och 014 -det rullar på...

Annandagen

Större delen av den här dagen har jag spenderat i min säng och önskat att det skulle vara just en annan dag. Nästan vilken dag som helst hade varit bättre än denna. Men ingen rök utan eld, jag har bara mig själv att skylla och nog hade jag roligt igår alltid!

Annars har jag haft världens längsta julhelg i dagarna. Den började i fredags kväll, den 21:e, hos mamma och så hade vi julhelg hos henne med traditionsenlig innebandy och allt fram till i söndags då vi förflyttade oss (vi är alltså mina syskon och jag) till Hålt och pappa och firade julhelg nummer två med julpost och allt. Och därifrån åkte vi igår på juldagen hem till Götet och firade med kompisar och så, och det behöver vi ju inte nämna igen hur det gick.

Det har varit ganska skönt med en sån lång julhelg, bara slappat, ätit massor, sovit och tagit det lugnt. Men nu är jag rätt trött på Janson, köttbullar och sill. Det var gott med en spaghettiochköttfärssåsmiddag i går kväll som omväxling.

Och nu väntar en lite längre ledighet, har fått ledigt ända till helgen efter nyår! Jag hoppas på en rolig och sansad nyår, en dator på posten och hoppas hoppas hoppas på en valp!

tio, elva, tolv

"Nej, nej, ta den du, jag vill ju inte hamna på bloggen!"

Haha, seger! Nu får jag som jag vill, jag får ha den stora blåsen, jag får ha grepen, eller så "turas vi om, det tycker du är bra, va?"

Jodå, det är så bra så. Men nog hamnar du på bloggen igen ändå! Hoho.

Det lider mot jul annars. I morgon kväll åker jag hem till Landet och firar jul med mor och sedan blir det jul med far på själva julafton. Jag har nästan missat att det är jul, det har gått så snabbt och jag har inte hunnit adventsmysa riktigt, men jag känner på mig att jag kommer vara rätt nöjd på jul efter den här.

Lite adventsmys har jag dock haft, men man kan räkna dem på ena handen:

Tumme: Varit på julkonsert med Chalmers sångkör

Pekfinger: Hängt upp en adventsstjärna i fönstret

Fuckyoufinger: Bakat pepparkakor

Ringfinger: Druckit glögg, två gånger till och med

Lillfinger: Ätit julbord med jobbet

Ibland letar man febrilt efter något, så mycket att när man väl hittar det så tror man knappt att det är sant. Jag har funderat på om bilnummer med siffran 010 är förbehållna en avlägsen ort i Norrland eller kanske inte ens av någon anledning existerar, men så härom dagen fick jag syn på den! Den mötte min blick och lika fort som den kommit var den borta igen, men nog var det den efterlängtade tian allt. Och samma dag såg jag även elvan och dagen efter tolvan så nu är jag back on track igen.

Otroligt ointressant, men sån är jag...

(Bilden på elvans spårvagn, som jag för övrigt åker med varje dag nu för tiden, är hämtad från den här sidan. En man med ett något udda intresse. Att fota järn- och spårvägskorsningar i Göteborg. Helst med både tåg och spårvagn på samtidigt. Han har tagit en massa andra fina bilder också, på radiomaster och broar och så...)

Ärlighet vara längst

Jag trodde att jag fått för mycket i lön. Med min superkoll på alla mina lönespecar och tidlappar räknade jag ut att en vecka i skarven mellan september och oktober fick jag lön för två gånger. Det måste vara så.

Så jag ringde till Farmartjänst och sade som det var, att jag nog fått en vecka för mycket lön. Samtidigt passade jag på att fråga om inte det var dags för min löneförhöjning snart. Det är nämligen så att om man jobbat x antal timmar hoppar man upp ett steg på lönestegen, och jag tyckte att jag jobbat fasligt länge utan att det hänt något.

Och jo, mycket riktigt hade jag fått för mycket lön, si sådär fyra lök för mycket. Surt. Men å andra sidan skulle jag fått löneförhöjning för längesen och det skulle bli sisådär tre lök. Najs. Men eftersom jag var så "gullig som ringde upp och talade om det så låter vi udda vara jämnt"

Å, puss på er, farmartjänst.

Den dåliga boken

Min kompis sade en gång Just nu känns livet som en dålig bok som man känner sig tvingad att läsa ut. Och det är så klockrent! Visst känns livet som en dålig bok ibland, med enda skillnaden att man inte kan välja om man vill läsa vidare eller inte.

Nu hade jag den valmöjligheten. Eftersom det inte handlade om livet, utan om just en dålig bok. Jag har kanske skrivit om den innan, jag vet att jag har sagt det till många i alla fall, att den är så förfärligt dålig. Min mor köpte den på nån utförsäljning på ett bibliotek och när hon läst den fick jag den. "Här får du en bok, den är dålig" Och jotack, det var den. "Vägen Hem" av Rosamunde Pilcher - läs inte den! Jag har nu äntligen klämt mig igenom hela boken, trots att tvånget endast låg i min egen nyfikenhet på hur den skulle sluta (fast jag egentligen visste det redan en fjärdedel in i boken, så uppenbart var det!)

Idag var jag och lunchade med min kära syster e och efter det gick vi till Pocketshop och gluttade. Hittade en bok som heter "Men Jag Då?" av Sandy Hotchkiss som jag nu ska läsa i hopp om att den ska vara mer givande än den förra. Utlåtande kommer senare...

(En som däremot gillade "Vägen Hem" hittar ni här. Konstig människa. Med just det då, hon tar fina bilder...)

Det är bättre att säga vad man tycker

Det är mycket löv nu. På jobbet alltså. Vi blåser ihop dem med lövblåsar till stora högar som vi kör iväg och tippar på en kompost. Jag och en arbetskamrat höll på med det sistnämnda, nämligen att tippa av det. Eller ja, skyffla av det... Till vår hjälp hade vi då en kratta och en grep, jag hade grepen och han krattan.

Efter en stund inser han (och jag) att grepen var visst mycket effektivare. Så han säger "Vi kan ju bytas av om du vill" i hopp om att jag ska tro attdet är krattan som är är så mycket bättre och att han är snäll och erbjuder mig den.

Men icke! Jag är så slug så, jag har väl redan för länge sen räknat ut att grepen är bättre, så jag säger "Nä, det går bra" i hopp om att hans 'erbjudande' fortfarande skall se ut som ett erbjudande och inte vad det egentligen är, en önskan om att få grepen.

Attans! tänker han säkert då och säger "Det kan ju vara skönt att byta ibland" ihopp om att jag då skall tänka att det vore ju bra med omväxling i alla fall. Jaja, han kan väl få grepen om han nu vill det så gärna, tänker jag och säger "Du kan få grepen om det är det du vill, det är ok".

Men nog hade jag väl önskat att han hade frågat rakt ut "Kan vi inte byta ett tag, jag vill hellre ha grepen en stund?". Då hade jag svarat "Ja visst" med en gång. I stället för att linda in det i någon slags låtsad barmhärtighetsgärning som jag ändå inte går på.

Likadant är det med lövblåsarna. Det finns en större och en mindre variant. Jag föredrar den större på alla sätt utom att man möjligtvis kan rikta strålen något mer med den mindre. Även min kära kollega föredrar den större, men istället för att säga det nämner han alla fördelarna med den mindre blåsen i hopp om att jag då ska välja den. Men icke! jag föredrar den större varianten ändå. Det kanske fungerar på hans treåriga dotter, men jag skulle vilja påstå att jag har lite mer socialt intellekt än en treåring. Faktiskt.

Mera om att säga vad man tycker. Jag har gått runt i tron om att alla ville säga vad man tycker, det vill säga rösta. Men jag har insett att det finns faktiskt de som inte bryr sig ett dugg. Jag trodde verkligen att man kanske ville men inte orkade, eller glömde av det, eller inte kunde komma till vallokalen. Men det finns tydligen de som inte ens vill. Oj, min världskarta ritades plötsligt om...

Äntligen!

Igår var jag och handlade. Lite mat och lite glödlampor, och så lite saffran, tänkte jag. Jag ska göra en fisksoppa med saffran i, så här i lussekattstider.

Köpte ett ynka gram och betalade 37.800 kr!

Per kilo i och för sig, men ändå, det är ganska dyrt det!

Så kom jag hem och skulle laga min goda fisksoppa med saffran i och kom då på att, nä just det, jag har ingen micro. Och stå och blötlägga den frysta fisken i ljummet vatten i åtta timmar hade jag då ingen lust med.

Däremot hade jag fått en avi om ett paket på posten. Ett paket från Comhem. Ett paket med internet i. Jag kände mig som ett litet barn kvällen innan julafton och kunde knappt somna. Om det verkligen beror på internetpaketet eller något helt annat vet jag inte...

Så idag hämtade jag mitt paket, lagade min fisksoppa med svindyr saffran i och nu sitter jag här och datar! Oh, det är underbart, jag har varit utan i en och en halv vecka och trodde knappt jag skulle klara det. Men nu, vackra värld, vad jag ska data!

Men inte mer ikväll, klockan är läggdags-för-en-stund-sedan så det får bli i morgon.

(Som en fläck på min glädjes nymålade vägg fick jag idag ett mail om att min beställda dator inte kommer komma förrän sisådär i mellandagarna. Min beställda ska-finnas-i-lager-dator. Just den. Datorn. Piss. Off. Dumma. Internetbutik-där-man-kan-se-lagerstatus-å-så-bra.)

Snart....

Nu har jag beställt både internet och en ny dator så snart, om typ en vecka eller så så kan jag skriva mer. Nu står Joa och stampar i dörren så nu får jag åka hem.

It's ok

Nä, jag är inte död. Och jo, jag mår bra. Men det är en sak som felas mig.

JAG HAR INGET INTERNET!!!!

AAAAH! JAG DÖÖÖÖÖR!

Därför skriver jag inte så myckte nu, men jag jobbar på det, snart kommer jag skriva fem sex inlägg om dagen...