Dans dans. (nån mer än jag som gick?)

Jag har varit på buggkurs på Liseberg! Det ni. Jag och kompisen J har pratat om att gå en buggkurs ända sedan i vintras och så var det en på jobbet som tipsade om den här. Gratis är det och bra. Fast inträde måste man ju betala, men jag köpte mig ett årskort och det tjänar man in på tre gånger så det blir rätt billigt i alla fall. Det var väldigt längesen jag dansade (bugg då, det var nån som skulle lära mig dansa "om det så var det sista jag gör" i lördags) så det var riktigt roligt. En och annan rolig typ fick man dansat med också, alla med sin stil, bättre eller sämre.

Som han som flaxade så med armarna, så att jag nästan varje gång trodde att han skulle snurra mig sådär under armen (det har säkert ett fint namn på buggspråket) eller han som inte sade ett ord, inte hej inte hoppsan när det gick fel inte nånting, eller han som knappt rörde fötterna, bara lade tyngden på den andra foten lite rytmiskt då och då. Och så de som inte vågar hålla en i händerna, som att hålla i en död fisk!

Men jag fick dansat med några bra också och det var riktigt roligt. Sådana som var lätta att förstå, som höll en i händerna och gav tydliga signaler. Roligt och svettigt. Så nu ska här dansas på alla fester! Eller ja... där det tillhandahålls rätt musik, rätt folk och rätt stämning då, jag är inte den som är den som dansar bugg på krogen precis.

Tänka rätt är större

I bilen på vägen till och från jobbet lyssnar jag på p1. Av många bättre eller sämre anledningar, bla för att det är den första kanalen som kommer fram (eftersom min bilstereo är antik och inte sparar inställningarna från gång till annan), det är ingen reklam, det är inga hört-den-tusen-gånger-bara-idag-låtar, man lär sig saker, osv osv. P1 är bra helt enkelt.

På morgonen sänds något som heter Tankar för dagen, som jag hinner lyssna på ibland, beroende på hur sen/tidig jag är till jobbet, där olika personer, präster, filosofer, poeter, skådespelare och annat löst pack säger några väl valda och tänkvärda ord. Häromdagen när jag var lite sen till jobbet var det en tjej som pratade om "att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större". Och drog parallellen till dagens bloggande och andra lättåtkomliga sätt att göra sig hörd. Förr var det minsann inte vad som helst som kom i tryck, det var lusläst och korrigerat och stött och blött innan det kom ut till massorna.
Men nuförtiden! hujedamej! nu kommer åsikter och texter, helt utan att ha kritiserats eller korrekturlästs ut till vem som än läser. Huuu, att det bara får gå till på detta sätt!!! Visst, allsindar, det är fritt så det står härliga till, men är det rätt? Ungefär så gick hennes tanke, och så sade hon att om hon själv skulle ha en blogg skulle det ta upp hela hennes tid att skriva den, för där skulle minsann inga snabbt ihoprafsade ord hamna. Där skulle det bara vara genomtänkta texter som hade läst om och skrivits om och kritiserats och korrekturlästs och skrivits om igen.

Mmm, så kan man tänka. Och visst, allt som skrivs kanske inte är helt rätt, men jag vill ändå inte hålla med. Bloggandet är som att läsa någons dagbok, fast live. I en dagbok skrivs inga genomtänkta texter, där skrivs de tankar och känslor som för tillfället finns hos författaren. Och det är lite det som är tjusningen med att läsa en blogg, det jag läser händer just nu, som en dokusåpa, fast ännu mer på riktigt liksom. Jag undrar lite vad tjejen tycker om andra dagbokstexter som tex Anne Franks dagbok, eller nyutkomna Lars Noréns dagbok? Det kanske är skit det också?

Jaja, jag skriver och tänker fritt iaf, om det är rätt är kanske en tolkningsfråga... Eller något för var och ens fria (men rätta?) bedömning.

Tråkigt

Nu var det dryga veckan sedan jag skrev något senast och flera gånger har jag tänkt att näe, nu måste jag uppdatera bloggen, vad ska folk annars tro. Och så har jag tänkt att, näe, lägg av, om det är någon som undrar vart bloggandet tagit vägen så skriver de väl och undrar det. Det är ju inte som om Aftonbladets hemsida plötsligt slutade uppdateras, någon så trogen läsarkrets har jag ju inte. De som läser har förmodligen google reader och läser inte på bloggen om inte jag uppdaterat. Eller så är det googlare som googlat på "fina bröst" eller "mottfjärilar" och då har de ju de gamla inläggen att gå på. Så det är ju faktiskt ingen fara om jag inte uppdaterar.

Dessutom kan man ju dööööö av bloggande enligt Metro eller vad det nu var, man blir så stressad av att ständigt behöva uppdatera så att man helt enkelt kolar vippen.

Och inte blir det en så kul uppdatering ni får heller, jag har egentligen massor saker jag vill skriva, men just nu är det dags för promenad med Kalo och det är faktiskt lite viktigare än att blogga, tycker jag. Så hej så länge, det kanske blir fler inlägg senare... jag har inget planerat i helgen nämligen... (nån som vill hitta på nåt?)

Sjurätters

Jag läser bloggar. Många bloggar. Jag har pluttrat in dom i google reader så nu får jag alla nya inlägg serverade rakt in i datorn. Suveränt! Ibland vandrar jag själv omkring och läser nya bloggar, klickar här och där, söker, läser, länkas vidare och ibland hittar jag nåt litet guldkorn som får äran att pluttras in i min google reader-lista. Så att jag nästa gång bloggen uppdateras får inlägget serverat på silverfat.

När jag varje dag, nästan, går in på google reader för att se vad som kommit sen sist är det som att avnjuta en mångrätters måltid. En efter en njuter man av rätterna, i vilken ordning man nu själv vill. För det gäller ju att planera, man kan ju inte bara läsa dem från överst till underst, nej nej nej, man tar de "tråkigaste" först och avslutar med de riktigt söta godsakerna. Vilka det blir, beror lite på humör eftersom man oftast kan vänta sig innehållet i bloggarna.

Så avnjuter jag bloggvärlden, hur gör ni?

Korta fakta i ett långt projekt

Thewgawtha Dahlaheistahr

Tyske sjuksköterskan Stephan Letter dömdes i december 2006 för att ha mördat 29 åldriga patienter.

År 30 e.kr. grundades staden Tournai, på holländska Doornik, av romarna. Staden är nu en av Belgiens viktigaste kulturplatser.

Clint Eastwood föddes den 31 maj, (1930!) i San Francisco i Kalifornien, vilket gör honom nyss fyllda 78! Grattis Clintan.

Fredrik gick ner 32kg efter att ha använt xtravaganzas viktminskningsprogram. - Det var så lätt! Att ha kommit igång med träningen är det bästa! säger han. Grattis Freddan.

Jesus dog år 33 efter sin egen födelse, för att försona hela världens synder. Grattis hela världen.

Denna kåk har varit våran uti många herrans år
Denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår
Denna kåk har varit snäll och den var vår i vått och torrt
Men nu e de slut på det för nu ska 34:an bort

Somliga säger att den sk medelåldern, tiden mellan ungdomen och ålderdomen börjar vid 35.

1947 togs det största bombflygplanet som tjänstgjort i amerikanska flygvapnet i tjänst. Det hette Boeing B-36 Peacemaker. Kan undra hur mycket fred det har skapat?

Roger Andersson petades från sin tjänst som materialförvaltare för AIK:s A-lag, efter 37 år i tjänst. Hans ålder sägs vara orsaken. Grattis?

På en bebis-i-magen-tid har jag nu sett 37 bilar i nummerordning. Om det fortsätter i samma takt kommer jag se den sista bilen någon gång i januari år 2028. Härligt!

Fina bröst

Näe nu tyckte jag allt att besökarantalet sjunkit lite väl mycket på senare tid, dags för lite nya fina bröst. Det här hittade jag på en blogg jag läser, kolla gärna in den.

Ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Karin Boye
(Fotograf: Theo Moustakas)

Jag har badat idag!

Japp, premiärdoppet för i år. Eller ja, dopp och dopp, jag doppade aldrig huvudet, men jag simmade en sväng i alla fall. (Och märkte vilken usel kondition jag har fått sen jag slutade träna... buhu.) Vi kollade ut en sjö med hjälp av Eniros karttjänst och körde fel och kom till en helt annan sjö, men den var nog så fin. Även Kalo fick sitt premiärdopp, sitt livs premiärdopp. Han var kanske inte överförtjust, men han blev så ängslig när vi försvann ut i vattnet så han fick ta sig en liten simtur upp till min famn, där han fortsatte simma, fast ovanför vattnet. Gulliga Kalo, han är min nya pojkvän.

Bilden ovan är från stället vi hittade att sitta på. Avskilt och soligt och fint. Bakom udden och en bit bort till höger fanns en badstrand, en sån där badstrand som är utmärkt på kartan. Och ni kan ju gissa hur många bilar det stod på den parkeringen. Nä, tänkte vi och körde en bit bort och voilá! hur fint som helst. Och nästan inget folk. Bra med telefonkatalogens kartsidor.


Nu har vi kommit hem igen och ska snart sova, det är ju måndag i morgon igen. Blähä. Kalo har samlat ihop alla sina saker i en hög på mattan. Tuggben, raggsockorna, tygtrasan, blad från Martins växt som jag ska passa över sommaren, och sin matskål. Jo, han kom bärande på den också, tunga keramikmatskålen. Nu fiser han och gnäller lite så det är nog dags för kvällsrundan...