Det var jag, bror g och Kalo som hade ett par sköna dagar på Ekollonet. Solen sken och det var riktigt varmt. Sådär skönt semestrigt, gick upp när jag vaknade och gjorde lagom mycket. Badade till och med en gång.
Jag är en sån som badar i självmordstempo, enligt vissa. Jag kallar det långsamt. Jag gillar inte chocken när det kalla vattnet sluter sig runt hela kroppen på en gång. Det gör lite ont i huvudet och så vill man bara upp igen. Inte för att det är mindre kallt om man går i långsamt, men då är det bara kallt på ett tunt streck runt kroppen, eftersom det som är under vattenytan redan anpassat sig och inte känns lika kallt längre. När man sakta, sakta tar små steg utåt och den kalla ytan kryper upp längs kroppen, den känslan är bättre än chocken. Och när man till slut kommit till huvudet så är det bara att simma på, det känns inte kallt längre.
Men än så länge har jag inte träffat någon som har samma smak på badning, de flesta verkar vilja springa vettlöst rakt ut och chocka både sig själva och sina kroppar. Hu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar