En hårsmån från ett ögonblicks verk

Jahaja, jag har börjat arbeta 75% nu. Jag är trött. Trött men ganska glad ändå.

Särskilt glad är jag för att min hund inte är platt. Kalo tänkte så här: Aha! Ett löv! Det ska jag fånga. Nu tar jag dig, haha, jag ska döda dig, jag ska jag ska jag ska! Haha, där fick jag dig! Ett till! Vad hojtar matte om? Hah! där fick jag ett till! Oops! där kom nåt stort. Nu kommer jag matte.
Jag tänkte så här: Kom nu Kalo "in med dig" i bilen, oj där virvlade några löv ut och iväg. "Stanna", det kommer ju en lastbil där borta. Och nu tar lastbilen fart "STANNA!!" hhhhhhhh (panikandning). Dumma dumma Kalo, du kunde ju dött! Jag måste träna mera på lydnad.

Det var inte många centimeter mellan däcket och Kalo och han undrade nog varför jag var så upprörd efteråt. Och när jag lite senare berättade för Joa om det kom han fram igen och undrade vad jag pratade om. Kanske hördes det på rösten att jag var tagen av det hela, trots att det var en och en halv timma senare. Men jag skrek nog för full hals, jag hade ont i halsen en bra stund efteråt. Konstigt, för jag kan inte minnas att jag skrek så högt, mest ropade "stanna", men antagligen skrek jag panik högre än jag själv hörde.

Men ja, jag är som sagt glad att jag inte har en platt hund...

(Fast ibland ligger han nästan platt ändå, som på bilden, med alla tassar ut från kroppen... ser lite charmigt ut tycker jag, gullegullegull)

Alltså, här går man och mår bättre. Jodå, för det gör jag. Oftast känner jag att jag är redo att börja jobba mer. Jag orkar jobba mer nu, och jag ska jobba mer nu, nästa vecka skall jag gå upp till 75%. Men vissa dagar får man minsann känna att man inte alls är frisk, att det är en bit kvar.

Som idag. Satanskassan (aka Försäkringskassan) har beslutat att inte bevilja nån sjukpenning för mig. Då vill jag döda dem. Men jag vet ju att det inte är det smartaste sättet och förmodligen leder det ingen vart ändå. Men klart att man blir arg och ledsen och uppgiven och trött och arg och ledsen. Och trött.

Nu känns det verkligen som att jag inte orkar jobba en minut mer i hela mitt liv. Jag vet ju att jag kommer orka igen, men just nu känns det inte så. Det är som att man kravlar sig upp för en brant kulle och så kommer någon och trycker tillbaka en ner i diket igen.

Och varför då, varför får jag ingen sjukpenning? Jo, för att jag testade mig fram när det gällde arbetstiden eftersom jag trodde att jag fick det, de jag frågade sade att det var ok. Men genom att göra så så har jag "uppvisat en högre arbetsförmåga än den omfattning du sökt sjukpenning för." Som att jobba två och en halv dag är samma sak som att jobba fem hela dagar. Som att jobba fem timmar om dagen är samma som att jobba åtta.

Dom tycker verkligen så. Den försäkringsmedicinska rådgivaren tycker verkligen så. Jag undrar vilken planet hon kommer ifrån.

Välja och vräkas

Jahaja, den som väntar på något gott kanske får ketchup. Eller ja, ketchupeffekt. Igår fick jag erbjudande om visning på tre lägenheter. På samma dag. Ingenting, ingenting, ingenting.... ketchup! Alla tre ligger i Kortedala (vad annat kan man vänta sig) och idag har jag varit på två visningar. Puh!

Första lägenheten var väldigt billig och ett par kvm större än den jag har, men kanske lite sämre planerad. Litet kök utan fläkt och pyttekylochfrys, badrum med badkar (onödigt utrymme enligt mig), men ett stort rum med snedtak. Det var en vindsvåning med fönster åt sydväst(utsikt mot en rondell), och två små takfönster i badrum och kök åt sydost (mörkt?).

Andra lägenheten kostade några kronor mer än min men var betydligt större. Ett gigantiskt kök (kändes som ett skolmatsalskök efter första lägenheten), stort sovrum, stort badrum, stort vardagsrum med balkong åt sydost. Fräscha tapeter och väldigt stort allting.

Tredje lägenheten skall jag titta på på fredag, den helrenoveras nu och kommer vara tiptop när jag får den (om jag får den). Någon hundralapp billigare än min men till och med större än den förra lägenheten! Enligt boplats har den badkar, balkong och riktigt kök. Och hiss (vilket ingen av de andra två på översta våningarna hade).

Så nu är frågan om och vilken/vilka man ska tacka ja till. Men det är ju inte säkert att man får någon av dem ändå. Vilken jag än väljer så blir det större än jag har nu, alla ligger i Kortedala, en är väldigt billig, en är billigare och en är dyrare än min... Lutar åt att välja bort storkökslägenheten, jag vill ju faktiskt ha en billigare lägenhet. Och den som var billig verkade inte så dum faktiskt, och den tredje har jag inte sett än. Jag får vela till på fredag, då måste jag bestämma mig...

Bilderna är från en promenad på Kärra strand och har, om ni undrar, inget som helst med texten att göra. Far, G och E var iofs också med, men inte på dessa bilderna.

Små bekymmer

Alltså, jag har börjat sy lite på min kappa nu. Det känns bra att ha kommit en liten bit till, det går så sakteliga framåt. Har klippt mellanlägg och pressat på mellanlägg och putsat tyget och satt ut stämhack och nu börjat sy (säger er väldigt mycket va?). Och så skall man pressa isär sömmarna när man syr... ja, nu har jag fått låna ett ångstrykjärn, så det går faktiskt. Men strykbrädan är fortfarande inte högre än 10 cm, det är lite jobbigt. Pappa har lovat att fixa en liten grej så att den går att ställa upp igen, men den får jag nog inte förrän på lördag i så fall. Jag använde iofs brädan när jag pressade på mellanlägg, men nä, det här är lite mer avancerad strykning, då vill jag ha en mer ergonomisk strykbräda. Det passar väl iofs att sitta skräddare när man håller på med detta, men särskilt bra är det ju inte.

Jaja, kanske borde man passa på att sy nu när lusten är här. Rätt vad det är så blir jag trött igen, och då är det inte så kul. Jag ska gå och brottas lite med strykjärnet nu...

(Bilden är från i helgen, små minnen från sommaren som var. Tagen i Hålt.)

Skoputs

Mina nya fina skoputsgrejer. Jag passade på att köpa ett helt kit och frågade en massa om tips och om hur man skulle göra och vad man skulle använda till vad osv... Så nu är jag skoputsexpert, om ni undrar nåt så är det bara att fråga mig :)

Kabelsnurran hittade jag när vi rensade ogräs på ett stället och tog genast med den hem, jag tyckte att det var lite klaustrofobiskt hemma så jag fyllde ut en vrå med den. (Den vrån som är precis innanför dörren.) Jag tycker kabelsnurror är fina och tänkte ha den som bord någon gång när jag får plats...


Så satte jag igång att putsa mina skor. Och allteftersom jag putsade så tog jag fram fler skinnskor ut mina gömmor och det visade sig vara några stycken! Jag hade egentligen bara tänkt putsa vinterskorna och jobbarkängorna, så att det kan bli vinter på riktigt snart, men så passade jag på när jag ändå höll på.

Som kanske synes så är ganska många av dem lite mer åt finsko-hållet och det kan ju tyckas vara lite synd när jag till dagligdags endast använder ett par jobbarskor, men bjud mig gärna på fest eller konsert eller nåt så att jag kan använda mina fina skor!

Jag tror han försöker säga något...

...kanske grattis till mig. Jag fyller nämligen år idag, tjugosex långa år har jag nu levat på vår jord. Än så länge har jag fått regn och en special edition kladdkaka och en teater. Det är inte dåligt, tycker jag. Jo, regnet var dåligt, aldrig ville det sluta. Till och med Kalo tyckte att det var ovärt att gå ut, han sprang hellre omkring på kontoret och slirade runt på laminatgolvet.

Bla bla, känner att jag inte har riktigt nåt intressant att dela idag. Blev trött efter jobbet. Köpte skokräm på vägen hem, sen blev jag trött. Nu ska jag i alla fall tvätta kalos filt ren från alla loppor. Hejdå.

Today is a good day

Ja, idag har varit en bra dag. Den har inte varit superrolig eller galet kreativ, jag har jobbat, städat, tränat, klippt klorna på Kalo. Inget sånt där roligroligt. Men det braiga med dagen är att jag varit glad och att jag orkat allt det där utan att plötsligt falla ihop i en trött hög. Kanske är det den slappa helgen i Hålt som gjorde det, eller så är det helt enkelt en av de där bättre dagarna.

Så för att vara ingen särskild dag så har den varit väldigt bra.

(Men jag som städade så nyss? Eller hur, men jag har upptäckt att Kalo har loppor så det blev sanering igen...)