Den nya familjemedlemmen

För någon månad sedan fick vi en ny invånare i vårt lilla hus. Förutom jag, Linus och Kalo och tusen småkryp bor nu också Isa här. Eller Isadora som hon egentligen heter. Men oftast bara Katten.
Jag har aldrig varit någon vidare kattmänniska, jag har alltid föredragit hundar. Hundar lyssnar på vad man säger (oftast) och gör som man vill (oftast). Men katter säger bara "fuck you" och går iväg. Meh! Hallå! Jag pratar med dig!
Men som tur är så är Isa en matglad katt och kan luras till att göra saker bara det vankas mat. Hon kan ge tassen och gör det så mycket hon kan när det vankas mat. Jag har också lyckats klippa henne och kamma henne (till en vansinnigt vacker frisyr) och även klippa hennes klor utan större protester. Bara det vankas mat.
Om det inte vankas mat däremot. Då säger hon bara "fuck you", fräser och bits och river och sedan går hon iväg. Bitch! Förutom ibland, då hon kan tänka sig att nedlåta sig att ligga i knät en stund och bli klappad på. Men efter en stund är det "fuck you" igen och så går hon.

Till Kalo är det än så länge bara "fuck you" även om det går bättre och bättre. Kalo tycker att Katten får lite väl mycket uppmärksamhet och väldigt mycket mer mat än vad han får, även om jag upplyst honom om att det bara verkar så eftersom Katten äter mycket långsammare. Det tror han inte på.