När Stitler mötte Monkey family

Ännu en ny familjemedlem

Även min syster har en ny familjemedlem. Så förutom hon, Iris och Vally och tusen småkryp bor nu även Roxy hos henne. Roxy är en glad gatukorsning från Irland. "Mest terrier" typ. Kalo tycker att hon också får oproportionerligt mycket mera mat och kärlek än vad han får. När jag säger att det kanske beror på att han tar hennes mat så förstår han inte vad jag menar.

Kalo får en tom ciggpaket med godis i

Roxy får också en

Kalo är klar fortast och avundsjuk på Roxy som fortfarande har...

Roxy undrar vad Kalo gör

Kalo tar sin chans

Haha! Ombytta roller. (det var för att hon fick mer än mig, säger Kalo)

Ljudböcker

Det här med ljudböcker... Jag har liksom alltid tyckt att det är lite fusk, ungefär som de som såg filmen istället för att läsa boken när man skulle recensera en bok i skolan. Fast det är det ju inte, det är ju samma ord som står i boken, bara att det är med öronen man tar in orden och inte med ögonen. Lite som radioteater, tänker jag också, men det är det ju heller inte. Det är inga ljudeffekter, ingen musik eller olika röster av bättre eller sämre skådespelarkvalitet. Det är ju faktiskt boken, uppläst, helt enkelt.

Just nu testar jag en ljudboks-app, där man streamar ljudböcker rakt ner i telefonen. Fantastisk sommar-"läsning" tänker jag. Och det är det, så länge jag inte behöver koncentrera mig på andra ord. Kolla bilder går bra, sy går bra, diska, laga mat, sola. Men om jag till exempel strötittar i en tidning så har det genast gått nån liten stund och jag inser att jag missat vad som sagts. Men å andra sidan, händer det inte att man läser en, två , tre sidor i en bok också, och inser att man inte läst någonting, man har bara följt texten med ögonen och bläddrat på rätt ställe. (När du hör det här ljudet...)

I vilket fall, när man testar den här tjänsten får man också dela ut såna här ljudböcker för andra att testa. Någon som är intresserad? Det är gratis och man förbinder sig inte till någonting.

Den nya familjemedlemmen

För någon månad sedan fick vi en ny invånare i vårt lilla hus. Förutom jag, Linus och Kalo och tusen småkryp bor nu också Isa här. Eller Isadora som hon egentligen heter. Men oftast bara Katten.
Jag har aldrig varit någon vidare kattmänniska, jag har alltid föredragit hundar. Hundar lyssnar på vad man säger (oftast) och gör som man vill (oftast). Men katter säger bara "fuck you" och går iväg. Meh! Hallå! Jag pratar med dig!
Men som tur är så är Isa en matglad katt och kan luras till att göra saker bara det vankas mat. Hon kan ge tassen och gör det så mycket hon kan när det vankas mat. Jag har också lyckats klippa henne och kamma henne (till en vansinnigt vacker frisyr) och även klippa hennes klor utan större protester. Bara det vankas mat.
Om det inte vankas mat däremot. Då säger hon bara "fuck you", fräser och bits och river och sedan går hon iväg. Bitch! Förutom ibland, då hon kan tänka sig att nedlåta sig att ligga i knät en stund och bli klappad på. Men efter en stund är det "fuck you" igen och så går hon.

Till Kalo är det än så länge bara "fuck you" även om det går bättre och bättre. Kalo tycker att Katten får lite väl mycket uppmärksamhet och väldigt mycket mer mat än vad han får, även om jag upplyst honom om att det bara verkar så eftersom Katten äter mycket långsammare. Det tror han inte på.

Letter of complaint

Bäste herr Sven sk. Sommar

Jag vill först och främst tacka för många fina tillfällen och många fina minnen vi haft tillsammans. Det har betytt otroligt mycket för mig och jag är väldigt tacksam för detta. Men just nu så känner jag mig tvungen att kontakta dig av lite tråkigare anledningar.

Jag är oftast en person som försöker se det positiva i en situation, jag försöker att tänka positivt och inte klaga i onödan. Därför har jag inte sagt något hittills i år, utan väntat med att kontakta dig, men nu känner jag att det inte går längre.

Jag har idag försökt sola lite på gräsmattan, och det skall sägas att det inte är första gången i år, men liksom så många andra gånger så knottrar sig huden och det enda jag får är kalla blickar och kyliga vibbar från dina vänner Solen och Vinden. Jag har på ren envishet lyckats ta mig ett dopp i år, men inte heller det var någon njutning för varken kropp eller själ. Jag har vistats vid havet, i skogen, på landet, vid sjön, i stan, men överallt möts jag av samma iskyla från dig. Och jag tror inte att jag är ensam om att uppleva att du inte riktigt hållit vad du lovat. I början på maj visade du ett prov på vad du går för, men har därefter låtit oss alla vänta på du skulle komma tillbaka med full kraft igen. Jag måste tyvärr säga att jag är ganska besviken på ditt uppträdande de senaste månaderna och skulle hemskt gärna vilja att vi försöker lösa situationen.

Jag är inte heller sådan att jag bara klagar, utan jag försöker alltid komma med lite konstruktiv kritik, och det vill jag också göra nu. Jag föreslår att du tar dig ett snack med Solen och Vinden och ber dem uppföra sig så som förväntas av dem. Om det skulle vara alltför svårt eller krångligt så kanske man skulle kunna lösa det genom att ta det i perioder. Förslagsvis kan de bete sig lite bättre på helgerna för att göra så många som möjligt glada (det är ju inte alla som har semester), för att sedan låta dem vila lite under veckorna. Vad tror du om detta?

Återkom gärna med dina kommentarer och åsikter så hoppas jag att vi så snart som möjligt kan komma till en lösning.

Vänliga hälsningar
Helena

Inflyttning

Ett par dagar efter tillträdesdagen, närmare bestämt på pappas födelsedag, flyttade vi in. Bland annat med hjälp av personerna på bilderna. Det är samma rum som i förra inlägget, men med något fler saker. Vi var så entusiastiska att vi flyttade både Linus och mig på samma dag, men det gick bra. Vi började med Linus på morgonen och efter lunch var det mina saker. Det gick över förväntan bra, men efteråt var jag helt slut. Jag hade haft ganska mycket organisatorisk koll och när jag kunde släppa den var det bara att lägga sig och sova gott, som min syster så fint dokumenterat:

Tillträdesdagen

Bilderna är tagna på den dagen som gett mig flest vuxenpoäng hittills. Vi är precis komna från banken och har skrivit på en massa papper som talar om att vi nu inte äger ens det vi har. Men att vi ändå får kalla detta lilla hus för vårt och bo här om vi vill. Linus ska precis till att sätta nyckeln i låset för första gången evah!
Det var en väldigt konstig och härlig känsla, som att det är väl ändå inte sant, eller...? Huset var helt tomt och det var sådär ljust som det bara blir av snö och sol på vintern. Aaaaaaaaaaah! -eller...?

Det var grejer det.

Smock

Jag har sytt en ny klänning, till slut. Jag har velat sy något till mig själv hur länge som helst, men det blir liksom aldrig av. Men några veckor semester gör gott! Bild på själva klänningen kanske kommer, det finns ingen i dagsläget, men en bild på en detalj kan ni få. I ryggen sydde jag ett parti med smock, ett rynkigt, elastiskt sätt att sy.
Nuförtiden syr man det på maskin med gummiband och rynk, svisch-svisch-klart. Men eftersom jag är extra hardcore (just denna gången) sydde jag äkta smock på gammaldags vis. Dvs, man lägger tyget i små, små veck och sedan syr man ihop vecken efter ett särskilt mönster. Resultatet blir att det blir elastiskt, trots att man inte har elastiskt tyg eller några gummiband. Det ni!

Här nedan en bild på symaskins-smock. Går skitfort, men är inte lika fräckt. Men nästa gång gör jag nog det i alla fall... jag är ju inte så fräck. Bara ibland.

Hålt

Okej, jag kom inte riktigt undan i alla fall. Internets långa arm har sträckt på sig ytterligare och når nu ända till Hålts urskogar. I alla fall stundvis.

Det var jag, bror g och Kalo som hade ett par sköna dagar på Ekollonet. Solen sken och det var riktigt varmt. Sådär skönt semestrigt, gick upp när jag vaknade och gjorde lagom mycket. Badade till och med en gång.

Jag är en sån som badar i självmordstempo, enligt vissa. Jag kallar det långsamt. Jag gillar inte chocken när det kalla vattnet sluter sig runt hela kroppen på en gång. Det gör lite ont i huvudet och så vill man bara upp igen. Inte för att det är mindre kallt om man går i långsamt, men då är det bara kallt på ett tunt streck runt kroppen, eftersom det som är under vattenytan redan anpassat sig och inte känns lika kallt längre. När man sakta, sakta tar små steg utåt och den kalla ytan kryper upp längs kroppen, den känslan är bättre än chocken. Och när man till slut kommit till huvudet så är det bara att simma på, det känns inte kallt längre.
Men än så länge har jag inte träffat någon som har samma smak på badning, de flesta verkar vilja springa vettlöst rakt ut och chocka både sig själva och sina kroppar. Hu!

Internäääät

Att vara eller inte vara, det är frågan. Jag funderar på att inte vara beroende av internet. Så gör jag det i en liten stund och sen slutar jag med det.
Men jag tar en liten paus. Jag åker till Hålt dit internets långa armar inte når. Bara en liten irriterande pekfingernagel når dit. Och petar långsamt i ögonvrån.

Nåväl, jag lämnar över problemen åt glömskan och drar. Ajö!