Ok. Jag lade mig lite sent igår, men sju timmar är inte så lite ändå. Kan man tycka, frukostrasten tillbringade jag sovandes över min bänk. Jag hade ändå glömt något att äta och orkade verkligen inte vara social, så det kändes som det mest lockande alternativet just då.
Men det börjar inte där, jag startade dagen med att välta ut skålen med mjölk och müsli över mig själv och golvet. Jag som var ren och nyduschad. Och rakt ner på koskinnet också. Typiskt, byta kläder och torka upp.
Själva skoldagen gick bra, förutom den mördande tröttheten då. Fast mot eftermiddagen började tröttheten bli till värk i ögonen och sedan även i huvudet, jättehärligt, jag som hade tänkt jobba riktigt mycket idag. Kom hem och tog en värktablett med en gång, och gick sedan ut med Kalo. Det lättade ganska snabbt i huvudet och en pk gjorde susen mot tröttheten, men när jag väl kom in fick jag nästa härliga överraskning. Bajs. På riktigt alltså, bajs. Kalo hade väl fått något alldeles särskilt gott i helgen hos pappa för det var inte i korvform det hade kommit ut. Snäll som Kalo dock är hade han missat både koskinnet och stora mattan. Tack.
I övrigt har dagen varit ok, sydde en liten, liten söm åt Linus helt utan misslyckande. Dammsugade, körde på foten med dammsugaren, aj. Datade. Det är lätt...
Jag tror jag ska be att få byta medicin i alla fall. Jag är så trött på att vara trött nu. Det är så att jag börjar känna mig deprimerad igen. Inte ledsen, bara för trött för att orka vara riktigt entusiastisk för något, för trött för att orka eller vilja vara social. För trött. Bajs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar