Printerilskan...

...som någon så fint beskrev det på fb. När skrivaren på jobbet plötsligt krånglar och det utlöser ett oproportionerligt stor vredesutbrott, där både ilskan över skrivaren och diverse annan undertryckt skit kommer ut. (Prova att googla på printerilskan) (och kolla sedan på filmen Office space)

Jag skulle tippa på att det inte bara är skrivaren, utan allt som har med datorer att göra som kan utlösa denna sk printerilska. Själv är jag hyfsat mediumamatörbra på datorer och många saker som utlöser dessa anfall hos mina kollegor, kan jag manövrera förbi utan att låta min undertryckta skit komma ut.

Men inte desto mindre kan den drabba mig. Som när mailservern inte vill prata med internet. Eller ja, ingen av våra servrar vill prata med internet. Så jag kan inte maila, inte ta emot mail, inte jobba hemifrån med dokumenten på servern. Och som lite grädde på moset så installerade jag nån fix som skulle fixa synkroniseringen innan jag gick i fredags, och jag misstänker att det är den (och uteblivet "starta om datorn") som gjort att alla dokument nu är som bortblåsta från min dator. Vilket alltså betyder att jag inte kan jobba hemifrån mot skolans server, inte jobba lokalt med mina dokument, inte maila eller någonting.

Och imorgon har jag lektion som behöver förberedas. Nu.

Irritation på hög nivå, ja tack så mycket.

Jag surfar istället. Och kollar med ojämna mellanrum ifall servrarna behagar prata med internet, trots att jag vet att de inte kommer göra det...

När Stitler mötte Monkey family

Ännu en ny familjemedlem

Även min syster har en ny familjemedlem. Så förutom hon, Iris och Vally och tusen småkryp bor nu även Roxy hos henne. Roxy är en glad gatukorsning från Irland. "Mest terrier" typ. Kalo tycker att hon också får oproportionerligt mycket mera mat och kärlek än vad han får. När jag säger att det kanske beror på att han tar hennes mat så förstår han inte vad jag menar.

Kalo får en tom ciggpaket med godis i

Roxy får också en

Kalo är klar fortast och avundsjuk på Roxy som fortfarande har...

Roxy undrar vad Kalo gör

Kalo tar sin chans

Haha! Ombytta roller. (det var för att hon fick mer än mig, säger Kalo)

Ljudböcker

Det här med ljudböcker... Jag har liksom alltid tyckt att det är lite fusk, ungefär som de som såg filmen istället för att läsa boken när man skulle recensera en bok i skolan. Fast det är det ju inte, det är ju samma ord som står i boken, bara att det är med öronen man tar in orden och inte med ögonen. Lite som radioteater, tänker jag också, men det är det ju heller inte. Det är inga ljudeffekter, ingen musik eller olika röster av bättre eller sämre skådespelarkvalitet. Det är ju faktiskt boken, uppläst, helt enkelt.

Just nu testar jag en ljudboks-app, där man streamar ljudböcker rakt ner i telefonen. Fantastisk sommar-"läsning" tänker jag. Och det är det, så länge jag inte behöver koncentrera mig på andra ord. Kolla bilder går bra, sy går bra, diska, laga mat, sola. Men om jag till exempel strötittar i en tidning så har det genast gått nån liten stund och jag inser att jag missat vad som sagts. Men å andra sidan, händer det inte att man läser en, två , tre sidor i en bok också, och inser att man inte läst någonting, man har bara följt texten med ögonen och bläddrat på rätt ställe. (När du hör det här ljudet...)

I vilket fall, när man testar den här tjänsten får man också dela ut såna här ljudböcker för andra att testa. Någon som är intresserad? Det är gratis och man förbinder sig inte till någonting.

Den nya familjemedlemmen

För någon månad sedan fick vi en ny invånare i vårt lilla hus. Förutom jag, Linus och Kalo och tusen småkryp bor nu också Isa här. Eller Isadora som hon egentligen heter. Men oftast bara Katten.
Jag har aldrig varit någon vidare kattmänniska, jag har alltid föredragit hundar. Hundar lyssnar på vad man säger (oftast) och gör som man vill (oftast). Men katter säger bara "fuck you" och går iväg. Meh! Hallå! Jag pratar med dig!
Men som tur är så är Isa en matglad katt och kan luras till att göra saker bara det vankas mat. Hon kan ge tassen och gör det så mycket hon kan när det vankas mat. Jag har också lyckats klippa henne och kamma henne (till en vansinnigt vacker frisyr) och även klippa hennes klor utan större protester. Bara det vankas mat.
Om det inte vankas mat däremot. Då säger hon bara "fuck you", fräser och bits och river och sedan går hon iväg. Bitch! Förutom ibland, då hon kan tänka sig att nedlåta sig att ligga i knät en stund och bli klappad på. Men efter en stund är det "fuck you" igen och så går hon.

Till Kalo är det än så länge bara "fuck you" även om det går bättre och bättre. Kalo tycker att Katten får lite väl mycket uppmärksamhet och väldigt mycket mer mat än vad han får, även om jag upplyst honom om att det bara verkar så eftersom Katten äter mycket långsammare. Det tror han inte på.

Letter of complaint

Bäste herr Sven sk. Sommar

Jag vill först och främst tacka för många fina tillfällen och många fina minnen vi haft tillsammans. Det har betytt otroligt mycket för mig och jag är väldigt tacksam för detta. Men just nu så känner jag mig tvungen att kontakta dig av lite tråkigare anledningar.

Jag är oftast en person som försöker se det positiva i en situation, jag försöker att tänka positivt och inte klaga i onödan. Därför har jag inte sagt något hittills i år, utan väntat med att kontakta dig, men nu känner jag att det inte går längre.

Jag har idag försökt sola lite på gräsmattan, och det skall sägas att det inte är första gången i år, men liksom så många andra gånger så knottrar sig huden och det enda jag får är kalla blickar och kyliga vibbar från dina vänner Solen och Vinden. Jag har på ren envishet lyckats ta mig ett dopp i år, men inte heller det var någon njutning för varken kropp eller själ. Jag har vistats vid havet, i skogen, på landet, vid sjön, i stan, men överallt möts jag av samma iskyla från dig. Och jag tror inte att jag är ensam om att uppleva att du inte riktigt hållit vad du lovat. I början på maj visade du ett prov på vad du går för, men har därefter låtit oss alla vänta på du skulle komma tillbaka med full kraft igen. Jag måste tyvärr säga att jag är ganska besviken på ditt uppträdande de senaste månaderna och skulle hemskt gärna vilja att vi försöker lösa situationen.

Jag är inte heller sådan att jag bara klagar, utan jag försöker alltid komma med lite konstruktiv kritik, och det vill jag också göra nu. Jag föreslår att du tar dig ett snack med Solen och Vinden och ber dem uppföra sig så som förväntas av dem. Om det skulle vara alltför svårt eller krångligt så kanske man skulle kunna lösa det genom att ta det i perioder. Förslagsvis kan de bete sig lite bättre på helgerna för att göra så många som möjligt glada (det är ju inte alla som har semester), för att sedan låta dem vila lite under veckorna. Vad tror du om detta?

Återkom gärna med dina kommentarer och åsikter så hoppas jag att vi så snart som möjligt kan komma till en lösning.

Vänliga hälsningar
Helena

Inflyttning

Ett par dagar efter tillträdesdagen, närmare bestämt på pappas födelsedag, flyttade vi in. Bland annat med hjälp av personerna på bilderna. Det är samma rum som i förra inlägget, men med något fler saker. Vi var så entusiastiska att vi flyttade både Linus och mig på samma dag, men det gick bra. Vi började med Linus på morgonen och efter lunch var det mina saker. Det gick över förväntan bra, men efteråt var jag helt slut. Jag hade haft ganska mycket organisatorisk koll och när jag kunde släppa den var det bara att lägga sig och sova gott, som min syster så fint dokumenterat: