igår...

joråsåatt... igår gick bra. jag tog det lugnt och så, så snart kan jag åka till sällstorp och måla hus. men kanske berodde "lugnet" på att jag var arg. inte alls festpepp. inte alls entusiastisk.

jag vaknade inatt och då låg kalo längs min sida med sin tratt och sov. det finns inget bättre.

nu ska jag gå och äta frukost.

imorn

ja, alltså, imorn... om det är nån som träffar mig ute på krogen då, vill du/ni säga till mig att ta det lugnt då?

tack på förhand

Bilnumrena och det där...

joråsåatteeeh... Jag har inte skrivit en massa intressanta fakta som har med siffror i nummerordning att göra. Men jag har inte slutat räkna för det. Jag har väl sett ett drygt trettiotal nummer sen sist. Så nu räknar jag upp dem helt sonika:

038 - 059.

Sådär. Ingen lustig information, inga bilder, ingen musik, ingenting. Bara nummer.

ALLT du någonsin velat berätta om ditt stora intresse!

Googlade på jag-vet-inte-vad och råkade hamna på den här forumsidan, ett forum för folk med asperber. Jaha, men du har väl inte asperger? Nej, det har jag inte men det finns andra som har och ofta har de ett väldigt stort intresse för något speciellt. Och i den här tråden så får de fritt spelrum att skriva precis allt de någonsin vill om precis det de vill, så nu vet jag väldigt mycket mer om bland annat sumobrottning och minityrskulpturer och lingarn än innan, ganska kul.

Klippt och skuret

Jahapp, då var det klart. Kalo är drogad, trött och sur. Medan veterinären gick igenom vad han ska och inte ska göra de närmaste dagarna, vilka mediciner han skall ha osv osv stod Kalo på vingliga ben och surade. Han tycker att den där tratten är sådär kul. Jag gick ut med honom på gräset för att han skulle få kissa och tratten fastnade i gräset, och istället för att lyfta på huvudet och fortsätta stannar Kalo med tratten och huvudet rakt ner i gräset. Ok, han är lite drogad också, men ändå.

Sen fick jag åka ända till Lerum för att få tag på hans medicin, blaj, och slutligen kom vi hem, två små kroppsdelar och några tusen kronor fattigare. Det är billigare att slinga och klippa håret. Medan jag gör iordning Kalos koja så att han kan få sova ruset av sig står han med tratten lutad mot mitt ben och väntar. Han är så sur och söt.

Det var en annan hund som också kastrerats idag, alldeles efter Kalo, en schäfer. Alltså en stor hund. Kalos "julgranskulor" (som vet uttryckte det) var större än hans! Inte konstigt om han har mycket hormoner i sin lilla kropp. Som dessutom blivit ännu mindre sedan jag vägde honom senast. 6,1 kg vägde han nu, mager som en sticka, ibland använder jag hans midja som handtag när han är sprallig. Och vet varnade för att han kunde lägga på sig lite nu efter ingreppet, "men det skulle nog inte göra så mycket". Näe, han får gärna gå upp nåt kilo eller så.

Nähä, om man skulle liksom äta lite eller så...

Kronjuvelerna

Det är ganska ofta jag tänker "om bara..." eller "när bara...". Bara det blir helg snart, bara det blir höst/vinter/vår/sommar, bara det blir lite finare väder, bara jag blir lite piggare, bara jag får flyttat, bara jag hittat ett jobb jag vill ha resten av mitt liv, bara Kalo blir lite bättre i magen, bara han/hon slutar göra det/detta, bara jag slapp göra det, bara, bara, bara. DÅ ska jag, oj vad jag ska, jag ska sy mer, spela mer, baka mer, vara roligare med mina kompisar, träffa mera folk, gå mera kurser, resa mer, läsa den och den boken, göra si och göra så. Men varför kommer jag aldrig dit?

Just nu är det en speciell sak som är "bara det blir av så löser sig allt" typ. Bara Kalo blir kastrerad snart, då kommer han bli lugnare, bättre i magen, inte så stressad av andra hundar/lukter/människor/alltalltallt, då ska jag gå hundkurs, agility kanske eller kantarellsök kanske, då ska han få leka mer med andra hundar, då slipper jag ha honom så mycket i koppel, då kan jag mata honom mer normalt (alltså inte sex gånger om dagen i pyttesmå portioner), då kanske han kan få något annat att äta ibland, då kanske han kan gå upp lite i vikt. Han är ju så mager så mager, men så fort han börjar få ordning på magen och jag tänker börja öka på portionerna lite så äter han nåt skumt eller så pallar inte magen med den myckna maten och han bajsar ketchup igen. Jag är så mäkta trött på ketchupbajs nu.

Imorgon, bara det blir i morgon, bara det blir i morgon och sen, sen ska allt bli bra! Då åker kronjuvelerna, rakt ner i veterinärens avfallshink. Bye bye.

Klart att jag själv fattar att allt inte kommer att lösa sig i och med detta, men förhoppningsvis blir det lite bättre i alla fall. Träffade en annan hundägare i backen vars hund också haft problem med magen innan han blev kastrerad, nu var han helt bra, aldrig några problem. Ååh måtte det bli bra... Så håll några tummar åt mig, i morgon klockan nio lämnar jag honom i händerna på en människa med en spruta i ena handen och en kniv i den andra, ooooh...

Det utlovade inlägget om bröd

Jag har berättat om en blogg jag följer för några, jag har även skrivit om den här tror jag och den finns med på min lista här till höger med bloggar jag håller koll på. Olle tyckte att jag skrev lite för lite om bröd själv, så nu ska jag berätta om mitt brödande som det ser ut nu.

Jag gillar att baka bröd, jag fick en assistent i julas så nu är det dessutom mycket lättare än det var innan med träslev och bunke. Schwosch så blir det bröd bara! Men ja, som ni kanske märkt så är det lite si och så med det mesta just nu. Städning sker när det tvingas till det, matlagningen ligger på nudel- och makrill-i-tomatsås-nivå, tvätt sker när underkläderna är slut i garderoben och då menar jag slut, till och med de fula och obekväma kameltåstrosorna är använda, och brödbaket, ja det ligger som ett jästpaket i kylen. För om jag skulle bli sugen på att baka, så ska inte jästbristen vara anledningen att det inte blir, har jag tänkt. Dessutom är det så billigt så det kan gott ligga ett paket jäst i kylskåpsdörren, och det tar ju inte så mycket plats heller...

Men ja, jag kan själv inte minnas när jag bakade senast. Jag ser jästpaketet och jag byter ut det med jämna mellanrum, men bakar jag? Nej, det gör jag inte. Jag köper bröd i affären, "köpebröd" som vi sade när vi var små. Då var det lyx med "köpebröd", nu är det vardagsmat. Och tänk er skivat köpebröd, det var grejer det, att man kunde köpa färdigskivat bröd, wow! Nu är det lyx med hembakt, oskivat bröd.

Så i väntan på orken och lusten så läser jag om bröd på internet istället.