Linus har börjat spela Sims 3, ni vet spelet där man skapar gubbar och bygger hus till dem och sedan ska man leva med dem och de blir bara kissnödiga hela tiden. Eller behöver äta. Eller sova. Eller åka till jobbet, annars får de sparken. Eller så blir de osams med grannarna. Eller så har de tråkigt och blir olyckliga. Ja, ni vet, det spelet.
Linus är kanske lite bättre på det där än jag var den gången jag provade i slutet på 90-talet eller när det kan ha varit, han har skapat både sig själv och mig och skall nu försöka inleda ett förhållande. Tur är väl att det går bättre i verkligheten. Så här gick det i Sims.
Linus kom till mig och hälsade på, drog några roliga vitsar och flirtade lite. Det gick ganska bra och vi gick ut och åt på en restaurang. Det höll på att gå illa när vi hade olika favoriträtter, men till slut gick det väl ändå och jag följde med Linus hem.
Det gick riktigt bra, Linus bjöd på kaffe och tände en mysig brasa och vi satt och myste i soffan och pussades till och med. Det här skulle nog gå fint. Hoppla, då börjar det brinna i hela soffgruppen omkring oss. Linus har en pool i sitt hus så han springer ut och hoppar i och försöker sedan släcka elden, men ack! Det var för sent. Jag dog. Liemannen kom och hämtade mig och Linus fick en gravsten som minne.
I verkligheten går det bättre, ingen eld och ingen död. Vi var ute och gick på Kvibergs kyrkogård idag och har pussats riktigt mycket.
1 kommentar:
Verkligheten kan nog vara rätt så bra ändå iallafall... :o)
Skicka en kommentar