Förändringar

Jag står inför en förändring i mitt liv, på ett bra sätt tror jag. Det är tre ynka dagar kvar i skolan, tre-två-ett och så är jag arbetslös i tre dagar. Sedan blir det Paris och Linus på heltid i en knapp vecka och sen, sen ska ni få höra. Sedan börjar jag på Lectra, i Belgien! Jag får flyg och hotell och någon kommer och hämtar upp mig på flygplatsen och jag känner mig som någon i en film. Där ska jag vara i en och en halv vecka och lära mig en massa saker, innan jag börjar i Borås. (Där tog filmen och glamouren slut.)

Förändringen i mitt liv då? Det är ett riktigt jobb. "Riktigt". Eller alltså, nu ska jag faktiskt kunna något, jag har sökt och fått ett jobb för att jag har en utbildning och sådär, inte för att jag råkar söka bara. (Men! Det är inget fel på "okvalificerat" jobb heller. Jag har trivts och varit väldigt nöjd med sånt jobb också.) Jag har en chef som pratar engelska och ska kunna massa saker.

Well, förändring nummer två. Var hos en läkare idag och nu ska jag få ny medicin (varför glömmer jag mellan varje gång hur det stavas. medecin-medicin) så nu ska jag blir mindre trött. I hope.

Nu ska jag ut och äta med klassen, huhu, sistaste skälvande dagarna.

Flamingo och kurs, Flamingokurs?

för nästan precis ett år sedan blev syster e kär i Sture.

min klasskompis blev lite avundsjuk på syster e som hade en Sture. men jag tror att syster e hade velat ha en flamingo på jackan också...

Nu kan jag allt.
Eller ja, snarare: nu vet jag att det är så himla mycket jag inte kan. Men jag kan i alla fall lite mer än innan. Något snabbkommando här och någon funktion eller icke-funktion där.

Känns konstigt att jag ska lära ut det där till någon annan. Känns också lite läskigt att jag nu är anställd för något jag påstår att jag kan. Något de tror att jag kan i alla fall. Nu kommer min visa-nu-att-du-är-bäst-instinkt fram, den är bra och drivande men också en samvetsdjävul. Kunde du inte gjort det lite bättre? Nu är du lat/tråkig/dålig? Du kan bättre!

Jag vet att jag är bra, men den där instinkten säger att jag måste göra mer. Hela tiden.

Men det blir nog bra. Jag har frågat om jag får ha Kalo med där, de skulle prata om det på ett möte på måndag. Hoppas hoppas. Kalo och jag på pendlartåg till Borås.

Tillskärarakademins visning 2010

Blusen Gunilla och byxan Sara på modellen Gullan

Klänningen Annette på modellen Sara

Blusen Birgit och kjolen Elsa och hatten Hatten på hattenfnatten

Toppen Julia och kjolen Rut på modellen Sara

Tack till mina söta modeller!
Tack till alla ni som kom, så roligt att ni var där. (Ni som inte kom var lata, snåla eller hade en bra anledning, men missade i vilket fall årets händelse. typ.)
Tack Linus! Det är för övrigt han som tagit bilderna. I raw-format. Nota bene. mhm.

Vem är detta?

Nu är visningen över och jag är totalslut i hjärna och kropp. Fast jag blev sugen på att träna idag, har varit lite för lite av det nu. Man blir så skönt hungrig av träning. Nu är man bara tom på nåt konstigt vis, slapp och sliddrig av hunger. Om man har tränat blir man hung-rigg! Och kroppen är slut på riktigt. Musklerna är mjukömma.

Idag har jag varit i Borås på grundkurs i Modaris. Jag kunde nästan alltihop redan, men blev ändå jättetrött. Men det kan ju bero lite på att jag försökte anstränga mig att komma ihåg namnen på de jag träffade och lära mig hur man lär ut, jag ska ju ändå göra det sen... Det känns bra iaf, med att jag ska börja där och så.

Dock kändes det inte bra att köra bil dit, var alldeles för trött, det blir till att skaffa pendlarkort. Sova på tåget...