Virtuella livet återställt

Nu har Linus återställt "verkligheten". Jag lever och frodas och vi är ett par, inte bara i verkligheten utan även i Sims 3. Skönt, det var tråkigt att dö.

Det hade varit tråkigt att dö i verkligheten också. Jag är rätt nöd med mitt liv faktiskt, innehållet i det. Jobbet, familjen, Linus, Kalo, mig själv. Förutom att jag inte orkar njuta av det eller göra allt det där som jag kan och vill. Men det ska bli bättre, det ska det.

På tal om tåg, så borstade jag Kalos tänder idag. Han har börjat få den där killer-andedräkten som utmärker hundar. Idag tog jag till och med lite tandkräm för att fräscha till det lite extra, bara ett litet litet uns men Kalo tyckte ändå att det var läskigt och gjorde en massa grimaser. Men sedan fick han ett ben och då blev han glad igen...

Och nu över till vädret...

Sims 3

Linus har börjat spela Sims 3, ni vet spelet där man skapar gubbar och bygger hus till dem och sedan ska man leva med dem och de blir bara kissnödiga hela tiden. Eller behöver äta. Eller sova. Eller åka till jobbet, annars får de sparken. Eller så blir de osams med grannarna. Eller så har de tråkigt och blir olyckliga. Ja, ni vet, det spelet.

Linus är kanske lite bättre på det där än jag var den gången jag provade i slutet på 90-talet eller när det kan ha varit, han har skapat både sig själv och mig och skall nu försöka inleda ett förhållande. Tur är väl att det går bättre i verkligheten. Så här gick det i Sims.

Linus kom till mig och hälsade på, drog några roliga vitsar och flirtade lite. Det gick ganska bra och vi gick ut och åt på en restaurang. Det höll på att gå illa när vi hade olika favoriträtter, men till slut gick det väl ändå och jag följde med Linus hem.

Det gick riktigt bra, Linus bjöd på kaffe och tände en mysig brasa och vi satt och myste i soffan och pussades till och med. Det här skulle nog gå fint. Hoppla, då börjar det brinna i hela soffgruppen omkring oss. Linus har en pool i sitt hus så han springer ut och hoppar i och försöker sedan släcka elden, men ack! Det var för sent. Jag dog. Liemannen kom och hämtade mig och Linus fick en gravsten som minne.

I verkligheten går det bättre, ingen eld och ingen död. Vi var ute och gick på Kvibergs kyrkogård idag och har pussats riktigt mycket.

Uppdatering?

Nähä, något så ovanligt som ett inlägg i bloggen, kanske? Jaha då...

På sin plats vore väl fortfarande en rejäl uppdatering. Ser att senaste (seriösa) inläggen var bilder från i somras så det blir hela sommaren och hösten som då skall sammanfattas på något bra vis. Herregud vilket projekt. Jag gör det inte. Jag lägger mig ner och sprattlar med alla extremiteter jag kan uppbåda och andas hysteriskt för att samla kraft.

Gör jag inte.

Jag skriver lite istället.

Jag gör en liten uppdatering istället.

-Jag jobbar på Lectra sedan i juni. Sitter på ett kontor och pratar med kunder och mailar och mailar och mailar. Och reser lite.

-Jag bor i Kortedala i samma lägenhet som sist. Den ser ut som vanligt. Som skit.

-Jag älskar Linus som innan. Fast kanske lite mer. Han är ett riktigt kap.

-Jag mår som vanligt. Ganska bra, men är trött för jämnan. Inget nytt på den fronten. Har slutat med medicinerna och det går bra. Om lika trött som innan är bra... Är trött på att vara trött som innan också för den delen.

Det var det, nu orkar jag inte uppdatera mer. Vill ni veta något får ni fråga... Så det så.