Jag är glad för:
Kalo - need not say more
Att det börjar bli vår
Att jag väntade med utbildning så att jag visste mer
Att jag förmodligen fått jobb - inget är påskrivet än men ganska klart ändå
Min familj - bästa i världen
Att det finns "lyckopiller" och att jag äter dem
Min lägenhet
Mat - det är gott
Linus! - som är lika vanlig och ovanlig som jag. Love you.
Jag är inte glad för:
Att jag fortfarande behöver lyckopillrena - har testat att trappa ner och det går sådär
Att grannen verkar skaffat ny tjej. Han borde ha tjejförbud.
Stress och min oförmåga att säga nej ibland.
Bajs
6 kommentarer:
Du är go!
Det kommer gå över att du behöver lyckopiller och gör det inte det så är du lika bra för det.
Älskar dig
äsch. min läkare trodde att det kunde vara något ämne som man saknar i sin hjärna och att man inte kan producera det. speciellt med tanke på att hela familjen är knäpp, i princip. ärftlighet osv.
och att det är ok om man äter dom jämt, ungefär som en med diabetes alltid måste spruta insulin. OCH DOM FÖRSÖKER INTE ENS TRAPPA NER!!! (det går nog bara dom tänker mer positivt. jag har tex aldrig känt behov av insulinspruta mig)
puss
Du är underbar. Tack för igår.
Puss
När du försökte trappa ner hur bra mådde du då? Jag ville trappa ner efter ett halvår först men min läkare tyckte att jag skulle vara mer i harmoni. En dag upptäckte jag att harmonin fanns där och då började resan med att trappa ner. Nu har jag trappat ner i några månader och har några månader kvar.
En dag så behöver man inte dem men kampen är lång.
Kram
Det är tur att +/GLADlistan är LÄNGRE än -/EJ GLADlistan!!! :D :D :D Kommer kanske åka upp till Halland i helgen v.18, så då är det om jag kan lämna din klänning hos din mor i Sällstorp. Men hör med dig innan... ~KRAM OM & DU ÄR BÄST HELENA!!!
jag är inte så olycklig för att jag måste äta piller. Det är synd bara att det inte är glada gubbar på dem, det hade varit roligare då :)
Anna: Jag började bli håglös och allt blev trist, igen. Ungefär ditåt det var när jag började äta. Fast inte lika mycket, jag lät det inte gå så långt. Men jag kände att det var på väg ditåt...
MEn jag väntar lite till...
Skicka en kommentar