007 OCH 008 - på samma dag!

Min kollega tyckte att jag var lite dum i huvudet när jag tjoade till när jag såg 007:an... men, sån är jag!

Nu ska jag ut ikväll och dricka lite öl med "gubbarna" på jobbet. Det ska bli skoj, fast lite scary också. Det är väl jag som dragit mest i det hela och då känns det som att man har lite ansvar för att det är ett bra ställe man valt och sådär. Samtidigt får väl var och en ha så roligt den orkar så lär det väl bli bra.

Lite spännande ska det bli också att träffa dem i ett annat sammanhang än på jobbet. Morfar, som inte ska med, har förmanat allihop att vara snälla mot mig och även sagt till mig att ta det lugnt. (jorå...) Han har egentligen gått i pension men jobbar lite extra nu när det behövs, och han är en riktigt go tjötröv. Som en morfar för allihop, därav smeknamnet. Och om han nu förmanat allihop så mycket så måste det ju gå bra!

FN-dagen

Idag är det FN-dagen.

Det har jag firat med en blå prinsesstårta med en vit världskarta på. Och så har jag gått runt med en olivkrans i håret hela dagen. Och så har jag skänkt pengar till fredsarbete. Och så har jag varit ovanligt snäll hela dagen. Och så såg jag en duva idag.

Ett av ovanstående påståenden är riktigt -gissa vilket!
(förutom att det är FN-dagen då)

Förrädarkroppen

För några år sedan gick jag och läste musik på folkhögskola och tog bland annat pianolektioner. Det var roligt. Väldigt roligt. Och jag övade mycket och blev bättre och det var ju roligt. Väldigt roligt. Så jag övade mer. Mycket. Väldigt mycket.

Och så fick jag ont. I handlederna, nån slags inflammation. Mycket trist. Jag kunde inte öva alls länge, fick ta det lugnt, öva i korta sessioner. Med vila och sjukgymnastik gick inflammationen över, men jag övade aldrig lika mycket igen. Det var ju dumt att öva så mycket från början, kan man ju tycka och det tycker jag också. Så här i efterhand. Lagom är bäst.

Jo det gick över, det onda, men jag har fått passa mig alltsedan dess. Om jag gör för enahanda rörelser med händerna eller om jobbar mycket med händerna så får jag ont igen. Men ja, med vila och sjukgymnastik går det över, så det har inte varit någon fara. När jag började rensa ogräs fick jag lite ont, men allt eftersom man tränar upp styrkan i händerna så går det över...

Men nu, sabla kropp, är det inte händerna som krånglar. Nä-hädå, nu har benen börjat protestera. Ok, jag har cyklat drygt åtta mil och tränat kanske två tre gånger i veckan så det är väl klart att jag ansträngt mig. Dessutom har jag ju ett ibland ganska fysiskt jobbigt arbete, men ändå... jag är ju ung, jag ska orka lite också! Men nä, nu går inte det längre.

Som tur är har jag en snäll kollega som kör bil varje morgon som jag kan åka med. Det är ju inte så att jag klagar på det, bilen är redan uppvärmd när jag sätter mig i den och jämfört med sju kilometer i ett par tre råa plusgrader är det rena himmelriket. Men det är så jobbigt att inte kunna, träna är ju kul, men det går ju inte. Att vilja men inte kunna.
Göran Kropp -vars kropp inte svek, han halkade och ramlade ner för ett stup (men det kanske är ett kroppens svek det också).

Ordning och reda

pengarna på fredag
tjejen på lördag
pengarna förstörda

Fast nu är det så att vi brukar sköta ordningochredandet på måndagar på jobbet. Som jag säkert skrivit om både en och tre gånger innan. Att det är så jobbigt med skräpet och jag hatar gratistidningar och ja, alltihop. Men ja, som jag också skrivit så hittar man en del roliga eller bra-att-haiga saker också, som till exempel en kulstötarkula.

Idag var jag vid ett tillfälle och städade på det ställe där jag hittade kulstötarkulan. Just idag var det också en man, en alkis där. Jag antar att det är han och hans kompisar som drar dit all skit som vi plockar upp.

Hade det varit min chef som skulle städa där hade han ställt bilen en bit bort och börjat städa där, och hoppats att alkisen hade försvunnit efter en stund. Själv hoppas jag att jag inte behöver ångra min naivitet. Idag behövde jag inte det, medan jag plockade skräpet runtomkring på gräset, plockade han skräpet som låg där han hade sina saker. Snällt!

Dessutom kollade han in vad jag hade på flaket och upptäckte då kulstötarkulan. Och eftersom de hade brukat satsa och tävla om vem som kunde stöta längst tyckte jag att de verkade ha haft större nöje av den än vad jag hade när den rullade omkring på flaket. Så han fick tillbaka den och blev så glad så. När jag frågade om han brukade vinna sade han att det berodde på hur mycket han lyckats supa i de andra först...

På något vis tragisk, men på samma gång en vänlig och snäll människa. Han erbjöd mig en tomburk också "för ni pantar väl dom?", men när han fick höra att vi slängde dem i soporna så behöll han den själv. Men ändå...

Min chef säger också att jag ska vara glad att jag jobbar på detta området för "tänk så många spännande människor du får träffa, tänk att jobba i Örgryte, hur kul kan det va?" Och nog är det lite spännande i bland. Häromsistens när jag plockade skräp blev jag förföljd en stund, ända till bilen, av en medelålders man med beige jacka, mustasch och ryggsäck. (Den beige mannen?)

-Ville du nåt?
-Det beror på om du är arg eller inte...
-Nä, jag är inte arg.
-Det ser så ut... (jag kan väl tänka mig att jag ser lite arg ut när jag plockar skräp och blir förföljd, även om jag inte var så arg egentligen)
-Nä, jag är inte arg, jag bara undrar om du ville nåt eftersom du följer efter mig
-Ja, då ska jag sluta med det...
-Ja, men ville du nåt eller?
-Näe, du jobbar ju så jag ska inte störa...
-Nä, men gör inte det då! ...tänkte jag, jag sade det aldrig. På riktigt sade jag väl nåt som "nänä ok"

Han var aldrig speciellt hotfull och jag hade lätt köttat ner honom för han såg klen ut också, men det var väl sättet han var på som gjorde att jag blev lite rädd ändå. Man är ju van vid att folk som vill säga något går fram till en och säger det eller så låter de bli, mindre van att de följer efter en en stund och samlar mod och ändå inte säger något. Huäääh läskigt. Mycket läskigare än en trevlig alkis.

Nu är ordningen redad och på fredag har pengarna kommit och då ska vi ut med jobbet. Och tjej är jag ju alla dagar, inte bara lördagar så pengarna kan väl betraktas som förstörda redan nu. Om inte annat så på fredag...

Till havs!

Det är imponerande med tekniken nuförtiden. Tänk att jag kan sitta här mitt ute på havet och skriva inlägg i min blogg. Jag är ju ingen dataexpert precis så jag imponeras av trådlösa grejer hit och bytes och filer och alltihop dit, rakt in i min dator. Mitt ute på havet! Jag är på Sweden Rock-kryssning nämligen. Det ni!

I alla fall om man ska tro min almanacka. I ett obevakat ögonblick fick min syster e tag på min almanacka och skrev in ett gäng mer eller mindre viktiga händelser och åtaganden. Ja, så nu är jag på Sweden Rock-kryssning då, den tjugofemte ska jag pierca rumpan, sen ska jag skicka blommor till e och i novemver ska jag låna 15 böcker på biblioteket! Jag som inte ens har lånekort...

Djur

Jag vill ha en hund. Inte en katt. Katter har damp. Katter bajsar i en låda. Katter sprider kattsand i lägenheten. Katter klöser sönder saker. Katter är okontaktbara. Katter hoppar upp i fönstren. Katter kliver omkring i sängen på natten. Katter lägger sig i knät och spinner och så är de inte så farliga längre...

Vi passar en kompis' katt en vecka nu. Den heter Lukas och det är en hona. (Lyckligtvis krävdes inga ingrepp för det könsbytet. Syster E's katt Lucy blev Mose efter att äggstockarna skulle opereras bort och där inte fanns några att operera ut!) En något könsförvirrad och fyra månader gammal katt som tycker att allting är väldigt spännande. Eller skrämmande. Så är hon inte på upptäcksfärd är hon på krigsstigen. Hu! Men för en liten stund lade hon sig i mitt knä och spann. Mm!

På hundfronten går det annars ganska trögt. Hittar inga kullar som passar i tid, trots att jag kollat på massa olika hundraser... suck. Jag vill ju ha den där hunden nu.

Paret vs Porslinet

I lägenheten bodde paret. De hade sin säng där och sov i den. De hade sin tv där och tittade på den. I lägenheten bodde paret och där åt de även sin mat.

I lägenheten bodde även porslinet. Det hade sina skåp där det bodde med en vidunderlig vy över köket. Men porslinet var otacksamt att ha som inneboende. Det brukade hoppa ur sina skåp, ner på diskbänken och någonstans hittade det en massa geggamoj som det rullade sig i. Och sen lade det sig bekvämt tillrätta i oordnade högar -på diskbänken. Inte i skåpen. Och inte sköljde det av sig ens en gång utan gottade riktigt in sig i smutsen.

Paret diskade och diskade och satte tillbaka porslinet i skåpen. Men det var en ojämn kamp de förde mot porslinet. Hur mycket de än diskade och städade så hoppade porslinet ändå ut ur skåpen, igen och igen, och lade sig på diskbänken. Otacksamma porslin!

Paret vs Porslinet, 0 - 784

(Men kärleken övervinner allt...)

006 Håddå!

Från Postmuseums samlingar.
Enda brevet med sex stycken 6 skilling banco-frimärken. Det sändes från Stockholm till London 1858. Brevet var framme efter fem dygn. Portot motsvarade lönen för en dags hårt industriarbete. M-hm, spännande.

Snöröjning och avsked

Alltså, så här var det. Jag ringde idag och kollade hur det låg till med det där med snöröjning och ersättning och så. Jo, då var det inte alls någon jourpeng per månad. För oss på farmartjänst. Bara för de på SMS (där jag jobbar). Däremot får man en extrapeng vid varje tillfälle, ett utryckningsbidrag. Och den skyhöga timpengen var i och för sig högre men kanske inte sååå hög. Vilket då betyder att det kanske inte var så bra som det först verkade med alla pengarna, men å andra sidan är jag ju inte lika bunden längre. (Jag tackade alltså ja...) De på SMS har jour jämt, vilket väl också jag har, men jag kan ju "inte kunna" eller så, jag har inte skrivit på nåt. Ha!

Jo, nu för tiden skottas hela Göteborg för hand. Man har beslutat att dra ner på bränsleförbrukningen i kommunen för att tänka lite miljömässigt och då blev det snöskottningskontot som fick ta smällen. (Eller så skottar man typ trappor och sånt för hand, där snöröjningsmaskinerna inte kommer åt...)

Detta var egentligen bara en parentes, det känns inte så hemskt viktigt eller intressant men jag fick ju så många frågor så då kände jag att jag fick förklara lite. Det är inte alla dagar man får kommentarer ju. Viktigare eller intressantare (för mig då, det är ju trots allt jag som skriver) när det gäller jobbet är att jag trivs rätt bra. Klart att det är kallt och blött ibland men det är många trevliga människor som jobbar där. Och jag har en bra chef och det är viktigt, tänk om man fick en Mr Snigel igen. Hu!

Det tråkiga är att de slutar en efter en, de jag gillar. Några slutade efter sommaren och det var ju inte mer än väntat men trist ändå. Sen slutade Joh och det var väl inte oväntat heller, men så snart... Och nu slutar P1. Fasansfullt trist. Alltså!

Jag har en förmåga att fasta vid saker och ting, dra ut på grejer och jag kanske jobbar här längre än jag tänkt från början också, bara för att det är... ...smidigt eller nåt. Enkelt. Inga nya beslut att ta, bara fortsätta. Som att gå på Helsjöns folkhögskola i tre år eller jobba på Mr Snigels lager lite för länge. Men detta drag medför ju ofta att folk försvinner från mig, eller från platserna jag befinner mig på innan jag gör det. Så jag är väl lite van, även om det känns lika tråkigt varje gång.

Jag har väl en förmåga att fästa mig vid människor också.

Frågan för dagen

Vissa dagar måste man ta beslut. Ibland ganska svåra beslut. Ibland växer ett beslut fram över en längre tid, som till exempel att börja träna eller så. Men vissa beslut måste tas med en gång och det är såååå svårt!

Jag är ju en ganska velig person och ojar mig och åmar mig och krånglar gärna lite hit och dit innan jag bestämmer mig för något. Å-å, vilken tröja ska jag ha på mig idag? vilka skor ska jag ta? vad ska jag göra i helgen? vad ska jag skriva i min blogg? eller varför inte Vad ska jag göra med mitt liv? Men när jag väl bestämt mig för något brukar jag vara rätt bestämd, då är det det som gäller. (Jag vill ju inte hamna i beslutsångestträsket igen) Martin brukar säga att Det blir bra vilket som du väljer! Men vaddå bra, det ska bli rätt ju!

Hursom. Dagens beslut gäller för inte mindre än fem månader framöver, med start på måndag. Å vad kan det vara vad kan det vara? Jo, snöskottning! Om jag säger jatack så har jag snöjour i fem månader, vilket betyder att om det snöar så skottar jag.
Vilket betyder ett par tusen extra i månaden och högre timpeng när jag skottar.
Vilket betyder jobbigt jobb men mycket pengar.
Vilket betyder inget kul (=ingen fest) om prognosen säger snö.
Vilket betyder tidiga lördagsmornar om det vill sig illa.
Vilket betyder ryggskott. (Kan göra, jag är ju stark, hrm...)
Vilket betyder bara extra pengar om det inte skulle snöa.

-Tänk efter innan du tackar ja, varnade mig P.
Jo då, jag tänker efter. Jag tänker jättemycket efter. Jättemycket. Ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte, ska jag kanske... Det är ändå fem månader av jour, nästan ett halvår! Och jag måste bestämma mig tills i morgon bitti, då är det snöröjningsmöte och allt. Och på måndag börjar det. Aaah!

Å-å vilken tröja ska jag ta på mig?

Vill du veta en hemlis?

...här får du massor!

Här ni, ni som letar efter hemligheter. Eller ni som har hemligheter och vill finna en vän. Eller bara vill titta. Folk gör egna vykort där de skriver sina hemligheter och skickar in dem till denna sidan. Kolla in den!

Finders keepers

Nu när Joh slutat på jobbet och jag helt plötsligt har jobb tills jag dör om jag vill, har jag fått överta vissa av hans uppgifter. (Bilen har jag ju redan nämnt att jag övertagit) I dessa ingår städning av Gamlestan (plocka skräp och tömma papperskorgar, inget annat) varje måndag. Så har jag alltså idag cruisat runt i Gamlestan och plockat plockat plockat en massa skräp.

(Det är nästan så jag ska sluta röka bara för att protestera mot allt skräp som det genererar. Det är inte bara fimpar ska jag säga, det är paket också. Och plasten som sitter runt paketet. Och pappret som sitter mellan cigaretterna och paketet. Och alla tändare som inte längre duger. Och tändstickor och tändsticksaskar.)

M-hm, det var inte det jag skulle komma till egentligen. Det är nämligen så här att folk slänger alternativt tappar en hel del konstiga och ibland användbara saker också. Förra veckan fyndade jag en femtiolapp (den gick till Joas lunch) och denna veckan hittade jag en kulstötningskula (6.25 kg, nån som vill ha? man blir stark), ett litet spel (gav jag till Joa och han sade "ja, det är ju inte varje dag man får spel" haha) och en mp3-spelare. M-hm, den som hittar den får det.

Till saken hör att det finns två saker M tjatar mig blåögd på. Det ena är att jag ska jobba på Ringhals, det andra är att jag ska skaffa en mp3-spelare. Och jag säger att det gör jag när jag vill, så det så. (Och jag vill aldrig mer höra ett endaste litet ord om det, fattarude eller?) Så idag gick jag raka vägen fram till playstation3-M. Är du nöjd nu?

Nu fattas det bara att jag hittar ett jobb på Ringhals också...

(jag hittade ett anställningsbevis faktiskt, men jag tror inte det var på Ringhals)

Dance with me...

Såg den här videon på en annan blogg och kände igen den direkt. Jag vet att jag sett den förut och gillat den förut så jag tänkte att jag skulle visa er den också. Så att ni också kan se den och gilla den.

Ni missade väl inte...

Kanelbullens dag! i torsdags. Jag vet att det är ett kommersiellt jippo för att tjäna pengar på oss dumma stackare som går på allt sånt där. Men det är inte bara det, det är en anledning att få frossa lite i något gott. Och med tanke på att man får äta semlor i många veckor både före och efter själva semmeldagen så borde man ju få äta bullar nu i ett par veckor till. Mer än den vanliga mängden bullar då alltså.

Själv åt jag fyra bullar på själva dagen och en till igår kväll. Mums.

Lyssna även på kanelbullelåten!

Meloooon! An-an-as!

I lördags var jag på 25-årsfest för min kusins pojkvän. Det var ett kalas med alltingår. Mat och vin och stämning och folk. Och en välkomstdrink av någon slags melonvariant. Synd bara att jag var kalas på fredagen, 25-årsfestsuget befann sig någon helt annan stans. Men det var trevligt ändå.

(Min mor brukar säga "men du är ju inte arton längre!" när hon får reda på att jag varit ute och svinat. Om jag drack som jag gjorde när jag var arton hade hon nog varit glad...)

Hur som helst, J slutade på jobbet i fredags och efterlämnade då racerbilen till mitt förfogande. Tjoho, vad det går. Han var också snäll och "städade ur" den åt mig också. (Fyra använda kaffekoppar är väl inte riktigt städat kanske... men i övrigt var den fin) Dessutom hängde han in en alldeles ny wunderbaum till mig "en sån där melongran, de där andra luktar så..." (vad det nu var de luktade, melon skulle i alla fall vara fräscht)

En sån där välkomstdrink varje gång man sätter sig i bilen! Tack så mycket...